http://kartor.eniro.se/m/wf3EM
Lästips: Ingrid Lindqvist: Norketorp – En tillbakablick i Hembygdskrönikan 1998 s 85.
Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.
Så här skriver Folke Pettersson:
De båda hemmanen Norketorp och Kåtterås uppe vid den gamla gränsen mot Kronobergs län har upptagits vid ungefär samma tid och har en liknande historia. Först belagt i en historisk källa är Norketorp. Det nämnes f.f.g. i fogderäkenskaperna 1598 och 1600 som kronotorp, dvs det räknades ännu ej som hemman. Sannolikt hade Norketorp börjat upptagas under den livliga nyodlingsperioden på 1580-talet, då så många gårdar i Madesjö först togs upp. Det räcker att som exempel nämna Göljemåla, Hanemåla, Månsamåla, Blägdegärde, Råddemåla m.fl. Om den ”Olof i Norketorp” som nämnes i fogderäkenskaperna är den man, som först började odla i Norketorp, går ej att avgöra. Olof kan vara pionjären, men det kan ha varit någon annan för oss okänd brukare. Det tog ju omkring 15 år efter det att ett hemman upptagits, innan det skattlades.
Nästa gång Norketorp nämnes är i 1612 års fogderäkenskaper. Det kallas där ”cronohemman, ¼, öde”, dvs brukaren kunde ej betala den årliga avgiften till Kronan, avraden, trots att den var mycket obetydlig: ½ lispund smör, 4 öre i städslepengar, 6 öre i fodernötspengar, fodring för en häst. Samma år förlänades Norketorp genom ett kungligt brev, daterat d. 3 oktober, till löjtnanten i Sven Håkanssons knektefänika, Nils Larsson i Råby, ”qvitt och fritt för alla åhrliga uthlagor, så länge han är trogen.” Han fick dra avkastningen från hemmanet och slapp att betala avraden, men icke att betala eventuella extra pålagor. Brukaren, som väl fortfarande hette Olof, satt kvar i Norketorp, men avled strax därefter, ty när Älfsborgs lösen 1613 började upptagas, var det ”enckian i Norchtorp”, som hade att svara för denna. Enligt registret över Älfsborgs lösen var hon utfattig och behövde ej bidraga.
I samma register över Älfsborgs lösen 1613 möter vi f.f.g. namnet Kåtterås, vars brukare, Nils, kallas utfattig. Kåtterås måste ha anlagts samtidigt eller några år senare än Norketorp. Namnets slutändelse ”rås” förekommer i andra ortnamn i Madesjö, t.ex. i Rås, Råsemåla, Gadderås, Högerås, som då hörde till Madesjö. Det betyder ”sumpig skogstrakt”. Efter att ha nämnts 1613 försvinner Kåtterås för några år ur källorna. Först i 1625 års kvarntullslängd nämnes ”Nils i Kåtterås”. Norketorp däremot förekommer mera regelbundet. Per i Norketorp nämnes i 1620 års räkenskaper och kallas då kronotorpare liksom i 1625 års räkenskaper. I 1622 års tionderäkenskaper heter däremot den ansvarige för Norketorps tionde Nils i Norketorp. Han var väl en ”husman”, som tillfälligt ansvarade för tionden.
I 1628 års mantalslängd över boskapspenningen nämns Norketorp och Kåtterås tillsammans. Nils i Norketorp redovisar: utsäde-8 skäppor, svedjesäd-½ skäppa, 1 ungsto, 2 kor, 4 kvigor, 3 får, 5 lamm, 1 ungsvin. Erich i Kåtterås hade något mindre tillgångar: utsäde-4 skäppor, 1 sto, 3 kor. I 1633 års jordebok förekommer endast Nils i Norketorp, men i mantalslängden samma år över boskapspenningen nämnes både Nils i Norketorp och Nils i Kåtterås. Den förre redovisar: 2 tunnor utsäde, 1 ungsto, 2 oxar, 3 stutar, 3 kor, 4 kvigor, 2 får, 3 lamm. Han har som synes icke föraktliga tillgångar. Nils i Kåtterås hade det sämre ställt: 1 tunna utsäde, 2 oxar, 2 kor, 3 kvigor, 1 ungsvin.
I 1635 års jordebok över de ordinarie utskylderna förekommer Nils i Norketorp, men Kåtterås saknas av okänd anledning. Avraden för Norketorp var ½ lispund smör, 1 lass ved, 1 dagsverke, fodring för 1 häst. Trots att han ej finns med i jordeboken levde Nils i Kåtterås fortfarande på sitt kronotorp, ty enligt 1637 års dombok för Södra Möre anklagades Nils Månsson i Kåtterås, gift bonde, för hor med Ingrid Jonsdotter i Lindås. I domstolsprotokollet framhålles, att Nils Månsson var gammal och sjuklig. Eftersom ingen bevisning presterades ålades Nils värjemålsed och borgen av 12 män. Vid nästa ting, som hölls d. 5 september 1637 avlade Nils Månsson sin värjemålsed och 12 män förklarade på ed, att de ansåg honom oskyldig. Bland borgensmännen var Sven i Norketorp och Per i Kåtterås. Nils Månsson blev helt frikänd. Som synes fanns det ännu en brukare i Kåtterås: Per. Han var väl en s.k. husman.
I 1641 års mantalslängd har Nils Månsson redovisat sina tillgångar: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 3 kvigor, 1 tunna utsäde. Sven i Norketorp hade: 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 2 kor, 2 kvigor, 2 tunnor utsäde. De båda hemmanen synes nu vara likvärdiga. De värderades nu bägge av Kronan som ¼ mtl. Så var fallet i 1644 års mantalslängd. Nils och Sven brukade fortfarande hemmanen. Vid häradstinget 1647 anklagades Nils i Kåtterås av Jon i Lindås och Per i Tjukehall för att han ”wthsatt Eeldh i Skogen och bränt för Jon 4½ lass Rågh och för Per 380 fampnar gerdzgårdh, och när han Eeldhen skall hafwa uthboret, hafwer en pojke, Suens son i Norketorp, dhet seedt, det Suen bekiändhe. Her emot Niells aldeles nekade och skall nästa ting fästa wärjemåhl medh 12 Mannom.” Hur det gick för Nils vet jag inte.
I 1650 års mantalslängd har Nils i Kåtterås efterträtts av Jacob, men Sven i Norketorp brukade sitt hemman tills han 1655 efterträtts av Lars i Norketorp. Jacob i sin tur var 1660 ersatt av Inge i Kåtterås. Följande år dvs 1661, anklagade läns-mannen i Madesjö Nils Nilsson i Norketorp, gift husman, och Malin Svensdotter, änka ibm, för att ha begått enkelt hor. Enkelt hor innebär, att endast den ena parten är gift. De dömdes efter den 1653 införda stränga stadgan: Nils Nilsson till att löpa gatlopp sex gånger, vilket Nils Nilsson omedelbart undergick, och Malin Svensdotter till 40 dlr i böter. Malin var väl dotter till Sven i Norketorp. Vem hon var änka efter är okänt. Nils Nilsson var väl son till den tidigare nämnde Nils i Norketorp. I 1658-59 års jordebok upptages båda hemmanen som ¼ hemman och deras avrad fastställs för Norketorp till 1 dlr 23 öre och för Kåtterås till 1 dlr 8 öre. 1668 hade Inge i Kåtterås efterträtts av Jacob men ett år senare var Per i Kåtterås den officielle brukaren. Norketorp brukades fortfarande av Sven. Samma år figurerade knekthustrun Karin i Norketorp i en lång förhandling inför häradsrätten. Hon var anklagad för stöld av tre täcken under gudstjänsten i Madesjö kyrka. Täckena tillhörde Olof i Långåker, Erik i Krumhall och Jacob i Sjöahult. Under rättegången intygade nämndemannen Per i Tjukehall ”att i benämnde fjärdedels hemman Norketorp pläga alltid tjuvepartier hava sitt tillhåll, som åtskilliga grannar nogsamt veta att betyga.” Under förhöret upplystes att ”emellan prästgårdsgärde och Norketorp är icke någon särskild gånge-utan lutter ridväg.” Karin kunde ej fällas av brist på bevis. Vi får i alla fall en inblick i förhållan-dena i det avlägsna skogshemmanet Norketorp vid denna tid.
I 1682 års jordebok upptages Norketorp som ½ hemman. Brukaren heter nu Jöns eller Joen Svensson, säkerligen en son till tidigare nämnde Sven. Den årliga räntan upptages till 3 dlr 15 öre 8 ?/5 penningar, vilket innebar oförändrad eller som det heter ”behållen” status. Kåtterås taxeras nu som 3/8 hemman, alltså något svagare än Norketorp. Dess årliga ränta uppges till 2 dlr 19 öre 12 penningar enligt följande specifikation: penningar-6 öre, städsleöre-9 öre, 15 marker smör-1 dlr 7 öre, 1½ lass ved-6 öre, 1½ dagsverke-9 öre, fodring för 1½ årlig häst. Brukaren hette 1682 Olof. Hans fullständiga namn var enligt 1686 års jordebok Olof Pålsson.
Vid slutet av 1670-talet börjar födelse- och begravningslängderna för Madesjö och ger tillfälle till ökad insyn i befolkningsutvecklingen. Joen i Kåtterås fick en son Truls 1677 och Sven i Norketorp en son Jon 1678. Hustru Ingrid i Norketorp begravdes 1679. Pers dotter i Kåtterås döptes 1683 och fick namnet Marijt, liksom Joens dotter i Norketorp, som fick namnet Elin. Det fanns således människor i Norketorp och Kåtterås, som icke upptagits i jordeböcker och mantalslängder!
År 1697 genomfördes en inventering och skattläggning av alla kvarnar. Resultatet föreligger i kvarnkommissionens protokoll. Enligt detta hade Joen Suensson i Norketorp ”med lof byggt en sqwaltqwarn på Lindås’ ägor.” Kåtterås nämnes ej i protokollet. Två år senare utarbetades en ny jordebok, i vilken varje hemman var numrerat. Nr 260 Norketorp upptages till ½ mantal och brukas av Joen S. Årliga räntan upptages till 3 dlr 16 öre 8 penningar. Nr 261 Kåtterås är delat på två brukare: Oluf N. och Sven Å., som vardera brukade 3/16 mtl. Bakom de förkortade efter-namnen torde dölja sig Nilsson och Åkesson. Räntan för Kåtterås var 2 dlr 19 öre 13 penningar. Kåtterås ansågs något svagare än Norketorp. I mantalslängden 1717 är det Norketorp, som är delat mellan Sven Joensson och Måns Joensson, tydligen söner till Joen S. Kåtterås däremot brukas nu av en enda: Sven Åkesson, som fortfarande stod för hemmanet, när röstlängden för kyrkoherdevalet 1740 gjordes upp. Detsamma gällde för Sven Joensson och Måns Joensson i Norketorp.
I den äldsta husförhörslängden, 1728-1740, upptages för Kåtterås den redan nämnde Sven Åkesson, hans hustru Karin Olofsdotter, sonen Joen Svensson, båtsmannen Nils Wittenberg, dennes hustru Elin och dotter Sigrid samt inhyses Maria Svensdotter och Karin Nilsdotter. I Norketorp fanns det två brukare: Måns Joensson och Håkan Gunnarsson, som efterträtt Sven Joensson. Måns Joenssons hustru hette Anna Månsdotter och hans döttrar Kerstin och Elin Månsdotter.
Under 1740-talet inträffade den förändringen att Sven Åkesson avled och änkan Karin Olofsdotter skötte hemmanet, innan sonen Joen Svensson blev myndig. I Norketorp avled Måns Joensson och efterlämnade sonen Joen Månsson. Vid hösttinget 1747 behandlades en tvist om rätta ägoskillnaden mellan Norra Björnahults fyra åbor å ena sidan och Håkan Gunnarsson och drängen Joen Månsson i Norketorp samt änkan Karin Olofsdotter och hennes son Joen Månsson i Kåtterås å andra sidan. Björnahultsbornas stämning mot Norketorps åbor gällde ”att lämna käranden rätt ägosträng emellan Sahlstenen och den Flissehällen de påstå.” Stämningen mot Kåtterås gällde ”att avlåta rätt sträng ifrån bemälte Flisehäll till Spjutakullen.” Vid rättegången var Håkan Gunnarsson befullmäktigat ombud för både Norketorp och Kåtterås. Två vittnen hördes: Sven Olofsson i Brantås 82 år gammal, berättade att när han var hemma hos sin fader Olof Persson i Kåtterås ”sade han (= fadern) för honom, att ingen fick gå bortom den stora stenen, utan där skulle Björnehults, Norketorps och Kåtterås’ ägor stadna, men vittnet vet intet vad stenen kallas, och ingen böd den tiden till hugga något över det märket, som vittnet än i dag vet var det står.” Per Svensson i Lindås, 40 år, berättade, att han hört sin styffader Sven Joensson i Lindås och Sven Åkesson i Kåtterås en gång talas vid i Norketorp, ”då sade Sven Joensson till Sven Åkesson, att han intet fick bruka eller nyttja något öfver den stora stenen på ena sidan mot Norketorp, men nämnde intet om vad stenen kallas och sade Sven Joensson, att Sven Åkesson hade ett stycke från honom till sin hage, som han väl kunde taga, då Sven Åkesson svarade: har jag litet från dig, så har du något från mig, och det må så wara i wår lifstid.” Håkan Gunnarsson uppgav, att efter Måns Joensson i Norketorp, som avlidit föregående sommar och efter Sven Åkesson i Kåtterås fanns omyndiga barn, som ännu inga förmyndare fått, som kunde bevaka deras rätt. Tingsrätten ålade därför Björnahults åbor att instämma de omyndigas förmyndare, när väl dessa blivit förordnade och kunde bevaka deras rätt. Det blev därför uppskov i målet.
Tidigare samma år hade en närmast komisk händelse inträffat, där ovannämnde Håkan Gunnarsson varit inblandad. Han hade till länsmannen Jonas Larsson anmält en änka Gunnel Persdotter för ”att ha lupit naken skiertorsdags morgon sistlidne omkring sina hus.” Bakom anmälan finns väl vidskepliga föreställningar om skär-torsdagsnatten. Jonas Larsson stämde Gunnel Persdotter till tinget och anklagade henne för vidskepelse. Hon förklarade ”att hon är alltid van att ligga naken och emedan hon hade ont i magen kippade hon skorna på sig och gick ut att göra sitt behof utan att därmed kunna något uträtta som widskiepperligit är.” Förmodligen drog tingsrättens medlemmar på munnen, när de hörde denna naturliga förklaring! Håkan Gunnarsson var närvarande som vittne men förklarade att han ”intet kan bewisa Gunnel Pärsdotter något oärligit, hwarmed länsman äfwen instämde, fast han allenast instämt henne till att förklara warföre hon den morgonen gick nakot ut.” Man måste komma ihåg, att det inte hade förflutit mer än sjuttio år sedan häxprocesserna pågick. Häxtron fanns nog kvar på sina håll bland allmogen. Rätten friade henne från tilltal men förmanade henne ”at hädaneffter intet gå så blott ut, hwaraf misstankar om henne kunna förordsakas.”
Enligt husförhörslängden 1755-1788, som återger förhållandena i Kåtterås och Norketorp under trettio år fanns det två hemmansdelar i Kåtterås. En del innehades av Jon Svensson och hans hustru Elsa Månsdotter, f. 1734. De fick 6 barn: Sven 1752, Åke 1755, Lisa 1758, Jonas 1762, Måns utan årtal angivet, och Peter 1775. Den andra delen innehades av Olof Svensson och Brita Olofsdotter, f. 1738. De fick 5 barn: Catharina 1758 och gift i Qvarnegården, Maria, f. 1760 och gift i Skedebäckshult, Sven 1763, Måns 1767 och Olof 1771. Båtsman var Anders Carlsson Wittenberg. Brita Olofsdotter var ännu ogift, då 1756 2:dra uppbud skedde vid tinget på 1/8 mtl Norketorp, som Olof Olofsson i V. Resebo och hans hustru Karin Olofsdotter köpt av den senares fader Olof Danielsson i Kulla d. 30 jan. 1755, såsom tillhörande dess dotter Brita Olofsdotter för 240 dlr smt. Brita Olofsdotter ingick 1757 äktenskap med Olof Svensson.
I Norketorp fanns under denna period tre hemmansdelar. Den första innehades i början av Håkan Gunnarsson och h.h. Elin, vars efternamn ej är angivet. De hade fyra barn: Sven, f. 1744 och gift i Ingemundsmåla, Kerstin 1742, Måns 1744 och Elin 1749. Sonen Måns Håkansson övertog så småningom gården. Han blev gift med Lisa Jonsdotter från Kåtterås, dotter till Jon Svensson och född 1758. De fick tre barn: Cathrina och Stina 1779, Caisa utan årtal angivet. Den andra hemmansdelen innehades till en början av Jon Månsson och Maria Jonsdotter, dotter till Jon Svensson i Kåtterås och född 1735. De fick 6 barn men avträdde snart hemmans-delen till Peter Olofsson, f. 1752, och Elin Håkansdotter, dotter till Håkan Gunnarsson och h.h. Elin. De fick två barn: Jonas 177? och Olof 1784. Den tredje hemmansdelen tillhörde Sven Månsson och Kerstin Månsdotter. De fick sex barn: Segrid, gift i Algutsboda, Måns 1758, Maria 1763, Cathrina 1770, Stina 1774 och Måns (död). Båtsman för Norketorp var Erik Wipa.
Under 1700-talets två sista decennier avled Jon Svensson i Kåtterås. Hans änka Elsa Månsdotter blev inhyses. Olof Svensson avled också och hans änka Brita Olofsdotter blev inhyses hos sonen Olof Olofsson, som övertog hemmansdelen. Han var yngre son till Olof Svensson. Den äldste sonen Sven blev gift i Kulla. Olof Olofsson var född 1771 och ingick 1792 äktenskap med Maria Månsdotter, vars födelseår ej är angivet i husförhörslängden. De fick tre barn: Olof 1794, Stina 1797 och Peter 1799. Jon Svenssons gård övergick till sonen Peter Jonsson, som var född 1775. Hans hustru hette Caisa Nilsdotter, f. 1781. I Norketorp brukade Måns Håkansson och Peter Olofsson fortfarande sina gårdar men Sven Månsson följdes av Petter Samuelsson, som var född 1764 och gift med Maria Svensdotter, dotter till Sven Månsson. Han gifte sig till gården. De fick så småningom sex barn. Båtsman för Norketorp var fortfarande Erik Wipa. Nu fanns det dessutom en torpare på ägorna. Han hette Per Månsson.
Under 1800-talets första femton år skedde ingen förändring av ägandet i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemman. Deras familjer växte. Olof Olofsson fick åtta barn och Peter Jonsson sju. I Norketorp blev Måns Håkansson och Peter Olofsson undantagsmän till förmån för sönerna Håkan Månsson och Olof Pettersson. Den förre, som var född 1777 var gift med Maria Olofsdotter, född 1778, den senare var född 1784 och gift med Segrid Nilsdotter, f. 1792. Petter Samuelsson satt kvar på sitt hemman ytterligare en tid. Det fanns nu två torpare i Norketorp. Utom den tidigare nämnde Per Månsson fanns nu Daniel Månsson.
Under perioden 1815-1821 skedde ingen förändring i Kåtterås. Olof Olofsson och Peter Jonsson brukade sina hemmansdelar. Så gjorde Håkan Månsson och Olof Pettersson i Norketorp, men där skedde den förändringen att Peter Samuelsson avträdde sin hemmansdel till svärsonen Samuel Nilsson, som var gift med dottern Brita Petersdotter, f. 1794. Från Toresbo inflyttade vidare torparen Jonas Östergren med hustru och fyra barn.
Under 1820-talet blev Olof Olofsson i Kåtterås undantagsman. Äldste sonen Peter Olofsson, f. 1799, övertog till en början hemmansdelen men efterträddes av brodern Johannes Olsson, f. 1801, och dennes hustru Stina Lisa Håkansdotter, f. 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter i Norketorp. De fick under 1830-talet fem barn: Fredrica 1832, Olaus 1834, Carl Gustaf 1836, Emma 1838 och Johan August 1840. Peter Jonsson blev änkling och tog undantag av sonen Olof Petersson, f. 1810. Denne ingick äktenskap med Johanna Axelsdotter, f. 1815. De fick tre barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838 och Cajsa Lena 1841. I Norketorp blev Olof Pettersson änkling, men satt kvar på sina ¼ mtl tillsammans med barnen Johanna och Olof. Håkan Månsson och Maria Nilsdotter tog däremot undantag av sonen Olaus Håkansson, f. 1815, som ingick äktenskap med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick tre barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838 och Johanna 1840. Det fanns nu endast två hemmansdelar i Norketorp, vardera på ¼ mtl. Samuel Nilsson och Brita Petersdotter flyttade till Björnahult.
Under 1840-talet var Kåtterås och Norketorp båda delade på två hemmansdelar. I Kåtterås var folkmängden vid 1840-talets utgång 21 personer, 10 män och 11 kvinnor, i Norketorp var den 10 personer, 6 män och 4 kvinnor. Olof Petersson och Johanna Axelsdotter brukade 3/16 mtl i Kåtterås. De hade fyra barn: Johannes f. 1836, Johanna 1838, Cajsa Lena 1841 och August 1845. Den andra hemmans-delen på 3/16 mtl brukades av Johannes Olsson, f. 1801, och h.h. Stina Lisa Håkansdotter, som var född i Norketorp 1813 och dotter till Håkan Månsson och Maria Olofsdotter. De hade icke mindre än åtta barn: Fredrika var född 1832 och blev 1850 gift till Wirrmo, Olaus, f. 1834. Han skulle med tiden bli mera känd som Olaus Johansson i Norketorp. Mera om honom senare. Carl Gustaf var född 1836, Emma 1838, Johan August 1840, Franz Lorentz 1843, Christina Mathilda 1847 och Pehr Alfred 1851. Johannes Olsson var en av de ledande kommunalmännen i Madesjö vid mitten av 1800-talet. Han var ålderman 1846-63, nämndeman för västra fjärdingen 1838-1840, medlem av förlikningskommitten 1842 etc.
I Norketorp brukades ¼ mtl av Olof Petersson tillsammans med dottern Johanna och sonen Olof, tills Johanna gifte sig med Peter Petersson från Kåtterås och son till Peter Jonsson och Caisa Nilsdotter. Peter Petersson och Johanna Olofsdotter fick fram till 1850 fyra barn: Peter Lorentz 1842, Mathilda Charlotta 1844, Clara Sophia 1847 och Johan Oscar 1850. Den andra gården på ¼ mtl brukades av Olaus Håkansson, f. 1815 och son till Håkan Månsson och Maria Olsdotter. Han var gift med Lena Stina Jonsdotter, f. 1812. De fick till 1843 fyra barn: Cajsa Lena 1836, Maria Gustava 1838, Johanna 1840 och Carl Gustaf 1843. Två år senare 1845 flyttade familjen till Knappsmåla och Olaus Håkansson blev under några decennier en känd kommunalman. Han blev t.ex. 1863 medlem av det första skolrådet i Madesjö och har bl.a. underskrivit det skolreglemente, som 1865 antogs för skolorna i Madesjö.
Under 1860-talet brukade fortfarande Olof Petersson och Johanna Axelsdotter 3/16 mtl i Kåtterås med hjälp av sonen August. På den andra hemmansdelen avled Johannes Olssons hustru Stina Lisa Håkansdotter 1868, varefter Johannes Olsson tog undantag av sonen Carl Gustaf Johansson. Denne var född 1836 och ogift. Han avled redan 1869, varefter hans yngre broder Johan August Johansson övertog gården. Han ingick äktenskap med Augusta Mathilda Andersdotter, som var född 1844 och änka med två barn, födda 1865 och 1867. Under 1870-talet föddes tre barn i det nya äktenskapet: Carl Johan 1871, Aron Vilhelm 1873 och Hjalmar Amandus 1878.
I Norketorp brukade Olaus Johansson och Emma Fredriksdotter ¼ mtl och fick under 1860-talet fyra barn: Emilia Augusta 1862, Carl Vilhelm 1865, Ida Vilhelmina 1867 och Hilda Carolina 1869. Olaus Johansson började redan på 1860-talet framträda alltmera i kommunalpolitiken i Madesjö. Han blev bl.a. vice ordförande i kommunal-stämman under tre olika perioder och vice ordförande i kommunalnämnden, kyrko-värd och nämndeman. På den andra hemmansdelen på ¼ mtl satt under 1860-talet Peter Petersson och Johanna Olofsdotter. Båtsman var Peter Gustaf Nicolaison Norman med hustru och fyra barn. Han bodde emellertid i Gränö.
Under 1870-talet skedde inga förändringar utom att Olaus Johanssons barnskara ökades till åtta. På 1880-talet däremot avled Olof Petersson i Kåtterås 1886 och efterträddes av sonen August Olsson, som redan 1882 ingått äktenskap med Ida Sofia Fredriksson, f. 1849. Hon medförde två barn från ett föregående äktenskap: Carl Adrian Augustinus, f. 1872, och Emilia Mathilda Josefina, f. 187?. I det nya äktenskapet föddes 1883 dottern Augusta Maria och 1884 Hilda Viktoria. På den andra hemmansdelen flyttade Johan August Johansson med familj 1888 och efterträddes av Karl Johan Johansson, f. 1832 i Algutsboda och h.h. Emma Kristina Svensdotter, f. 1839. De kom närmast från Kolsbygd. Johannes Olsson avled 1887, efterlämnande sonen Peter Alfred, som var född 1851. Båtsman för Kåtterås var nu Karl Amandus Johansson Wittenberg, född 1866 i Algutsboda.
I Norketorp brukade Olaus Johansson sina ¼ mtl. Äldsta dottern Emilia Augusta emigrerade 1889 till USA. På den andra hemmansdelen avled Peter Petersson 1886 och efterträddes av sonen August Petersson, f. 1859. Han ingick äktenskap först 1893 med Ida Vilhelmina Olsson, dotter till Olaus Johansson. De fick 1894 sonen Sture August Ludvig och 1895 dottern Edit Ingeborg Vilhelmina. Hela Norketorp var nu ägt av samma familj.
I Kåtterås skedde inga förändringar under åren 1891-1896, den tid vår undersökning gäller.
Laga skifte genomfördes i Kåtterås åren 1833-1834 och i Norketorp år 1836.
Emigrationen omfattade endast två personer, en från Kåtterås: ogifte arbetaren Axel Wilhelm Eriksson, f. 1859, emigrerade från Kåtterås till Sydafrika 1903, och en från Norketorp: Olaus Johanssons äldsta dotter Emilia Augusta Olsson, f. 1862, emigrerade 1889 till USA.