Kvarnegården

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

De två hemmanen Kvarnegården och Kvarnekulla har anlagts under medeltiden, sannolikt under 1400-talet. Det var under detta århundrade som vattenkvarnar mera allmänt kom i bruk och blev föremål för Kronans reglerande åtgärder. Den förste kände brukaren av Kvarnegården var ”Oluff i Quarnegårdhen”, som nämnes i 1533 års register över gärden, som Gustav Vasa lät utkräva med anledning av inbördes-kriget i Danmark, den s.k. grevefejden. Vi vet inte hur länge Olof brukat Kvarne-gården. Han har i varje fall lämnat hemmanet 1539. I detta års fogderäkenskaper, de första fullständiga, heter brukaren ”Jon Karse i Quarnagaardh”. Hans avrad till Kronan var 3 pund smör, en öra, en packe näver och 3 mark örtug samt fodring för två hästar. Märkligt nog ingick icke mjöl i avraden för Kvarnegården! I överensstämmelse med Gustav Vasas politik i början av 1540-talet hade avraden höjts 1541 till penningar-5 fyrkar, dvs 1¼ öre, korn-1 skäppa, smör-3 pund, näver-1 packe, löskedagsverken-3 och fodring för 8 hästar. Följande år 1542 hette brukaren Karl Persson, som 1547 avlösts av ”Erich i Quarnegårdhen”. Från 1551 heter brukaren ”Anders Skreddere”. Enligt fogderäkenskaperna för detta år hade han fått sin smöravrad sänkt (!) till 2½ lispund. Anders var knekt och förekommer i 1553 års knektrulla. Han tilldelades enligt denna 2 alnar grönt brabant. Enligt fogderäkenskaperna 1556 hade hans smöravrad ytterligare sänkts till 2 lispund per år. I gengäld hade hans hemman påförts ”et kleff taat”. Anders var detta år ej längre knekt. Han satt dock kvar som brukare av Kvarnegården ännu 1561, då dagsverksskyldigheten ökats till 4 dagsverken mot tidigare 3. Enligt en anteckning i fogderäkenskaperna för år 1565 fick Anders kungligt brev, som efterskänkte halva avraden för detta år. Denna lindring gällde även den nye brukare, som tillträdde just detta år: ”Oluf Persson i Quarnegården”. Anders stod för tionden 1565, som gällde skörden före-gående år. Tionden uppgick till 1 skäppa råg och lika mycket korn, vilket motsvarade en skörd 1564 av 15 skäppor av vardera sädesslaget, ett ganska dåligt resultat, då 1564 i regel var ett gott år.

1569 är Kvarnegården underhållshemman för knekten ”Börje i Quarnegården”. Börje eller Birger, som han vanligen kallas, har fått sin fodring höjd med 2 lagmanshästar. Inför Älfsborgs lösen redovisade Birger sina tillgångar: koppar-5 marker, oxar-2, kor-2, häst för 5 mark. Tio % på detta gav en skatt på 5 mark 1½ öre – en obetydlig summa. Birger hade små tillgångar. Inte överraskande är hemmanet samma år uppfört på den lista över ödeshemman, som kyrkoherde Petrus Nicolai detta år gjorde upp. Brukaren heter på denna lista Henning, men Birger har ej lämnat hemmanet, ty tiondelistan 1572, som bygger på skördeuppskattningen för före-gående år, upptager Birgers namn. Att det stod illa till med hemmanet visas av att Birgers tionde upptages till 0 sk. råg och 0 sk. korn. Ingen skörd föregående år! Nästa två år står Henning för hemmanet, det sista året med anteckning, att han var fjärdingsman och därmed fri från dagsverken. Henning hette Henning Jonsson och därmed blir det sannolikt, att han är son till länsmannen Jon Henningsson i Gangsmad.

Från 1575 års jordebok heter brukaren ”Anders i Quarnegården” och han var ännu kvar 1580. Är han identisk med Anders Skräddare, som i så fall skulle kommit tillbaka? I 1586 års knektrulla förekommer knekten Truls Persson men 1598 knekten Karl Skräddare, som ännu fanns kvar 1600. I 1601 års rumpeskattlängd saknas Kvarnegården av någon okänd anledning, men 1606 är hemmanet på nytt anslaget till underhåll av en knekt, som nu hette ”Oluff Ingesson”. Han brukade fortfarande hemmanet 1610, men knekt var då ”Suen i Quarnegården”.

Det fanns nu två hushåll på hemmanet. Hur det gick under Kalmarkriget för Sven vet vi inte, kanske stupade han. I varje fall var det 1613 fortfarande knekthemman men knekten hette nu ”Gumme i Quarnagården”. Han var gift och hade en piga till hjälp. Gumme kallas i längden över Älfsborgs lösen “F.Lute.” vilket måste utläsas ”fänriks-lutenant”, dvs han var officer. Till Älfsborgs lösen betalade han 1 koppardaler och 3¾ silverdaler. Gumme eller Gudmund, som han senare kallas, brukade Kvarne-gården t.o.m. 1627. 1623 kallas han ”kvartermästare”. Han hade befordrats! Han tjänstgjorde i kapten Claude de Lavals kompani av Kalmar regemente. När han sista gången nämnes, i 1627 års fogderäkenskaper, är hemmanet ¼ öde, dvs han förmådde endast betala ¾ av den årliga avraden. Nästa år är han död, men änkan brukade fortfarande hemmanet. 1628 deklarerade änkan sina tillgångar: 3 tunnor säd, 1 sto, 2 oxar, 4 kor, men 1629 var hemmanet i räkenskaperna upptaget som ”öde”. Det räknades fortfarande som ett helt mantal. Vad som hände de närmaste svåra åren vet vi inte, men i 1633 års jordebok har det upptagits på frihet av ”Suen i Quarnegården”. Han har upptagit hemmanet mot några års befrielse från avrad. Tydligen utvidgade han verksamheten under 1630-talet. I 1635 års jordebok är avraden, som han tillsvidare slapp att erlägga, upptagen till följande: penningar -1¼ dlr, korn-1 skäppa, smör-2 lispund, näver-1 packe, ved-4 lass, dagsverken-4, fodring för 6 plus 2 hästar. Enligt 1641 års mantalslängd och rubriken ”Ryttare och Knechtar på Skatte och Krono” brukade ”Suen i Köpstaden” även Kvarnegården och Kvarnekulla. Han var gift och hade en son mantalsskriven hemma. Han hade vidare fem pigor, 1 häst, 2 föl, 1 sto, 1 ungsto, 6 oxar, 1 tjur, 6 stutar, 16 kor, 10 kvigor, 8 får, 2 lamm, 2 svin, 4 ungsvin och 9 tunnor utsäde. Det verkar stordrift, men om man betänker, att det gällde tre hemman, blir antalet ganska normalt. Där fanns också som inhyses ”Karin Per Carls i Quarnegården”, vars tillgångar uppgick till 1 ko och 1 kviga.

Innan 1644 års mantalslängd gjordes upp hade Kvarnegården fått en ny brukare. Enligt kyrkoräkenskaperna för 1642 skänkte detta år Ingemund i Kvarnegården 2 mark till kyrkan. Ingemund står sedan från 1644 års mantalslängd för hemmanet. Säkerligen är han identisk med den son, som Sven hade mantalsskriven på gården 1641. Ingemund måste ha varit ung, när han övertog gården, ty han levde ända till 1697. Hans efternamn nämnes aldrig. Han var en så känd man i Madesjö, att det räckte att kalla honom Ingemund i Kvarnegården. Han var medlem av kyrkans nämnd redan på 1660-talet och den förste åldermannen i Madesjö församling 1687. Qvarnegården förmedlades 1660 till ¼ mantal och 1683 till 3/8 mtl. Den fastställda räntan var nu 8 dlr 19 öre 9 penningar per år. Redan före Ingemunds död 1697 hade Qvarnegården delats mellan Olof och Carl. Vardera brukade 3/8 mtl och hela hemmanet hade nu uppvärderats till ¾ mtl. Olof hette Persson i efternamn och Carl hette Larsson.

Det fanns givetvis många andra personer på hemmanets ägor. Redan i domboken 1660 nämnes en Elin Erlandsdotter, som fick böta 12 öre för att hon ej inställt sig vid tinget och ej anfört skäl för att hon ej kunnat inställa sig på grund av brutet ben. 1688 föddes Jacobs söner i Qvarnegården Joen och Jöran. Jacob var båtsman. Carl Larsson och Olof Persson hette som sagt de nya brukarna av hemmanet. Bägge förekommer med sina hustrur i kyrkoräkenskaperna i början av 1700-talet. Dessutom pliktade Olof Persson 1708 3 dlr smt för försummad kronoskjuts. Enligt 1717 års mantalslängd satt Olof Persson och Carl Larsson fortfarande på sina hemmansdelar. Enligt domboken för 1729 hade salpetersjudaren Per Svensson i Kvarnegården uteblivit från gudstjänsten på stora böndagen, då alla var skyldiga att bevista den. Han anförde inför häradsrätten att frånvaron berodde på, att han huggit sig i foten. Detta skäl godtogs av häradsrätten, som frikände honom.

I vallängden 1740 upptages som röstberättigade för Kvarnegården Olof Månsson och Erik Eriksson, som brukade 3/8 mtl vardera. Sedan började hemmansklyvningen under åren 1755-1788. Olof Månsson, f. 1706, brukade en hemmansdel. Han var först gift med en Kierstin, född 1712 och sedan med Susanna Svensdotter, f. 1731. Det fanns två barn: Kierstin, född 1766 och Maria, f. 1769. Per Håkansson brukade en del. Han var född 1721 och från 1743 gift med Sara Olofsdotter, f. 1726. De fick 7 barn: Annicka 1744, Nils 1747, Håkan 1751, Jonas 1754, Olof 1757, Axel 1759 och Stina 1763. Peter Ericsson var född 1737 och gift med Maria Aronsdotter, f. 1743. De hade 5 barn: Brita, f. 1763, Kjerstin 1767, Carl 1770, Peter 1776 och Eric 1780. Anders Ericsson var född 1743 och Jonas Ericsson 1746. De var ogifta och antagligen bröder till Peter Ericsson. Gumme Persson var född 1739 och gift med Annica Ericsdotter, f. 1732. De fick 3 barn: Peter, f. 17??, Jonas 1772 och Brita Stina 1779. Gumme Persson och hans familj flyttade så småningom till Stora Gangsmad. Båtsman för Kvarnegården var först Johan Andersson Durck och senare Jonas Persson Durck, som dock med hustru och fyra barn bodde i Råddemåla.

Under åren 1782-1801 var Kvarnegården alltjämt delad på fyra brukare. Peter Ericsson och Maria Aronsdotter fick ytterligare ett barn, dottern Maria 1780. Gumme Persson flyttade som redan påpekats till Stora Gangsmad. Johan Gummesson var född 1747 och sedan 1779 gift med Cathrina Olofsdotter, f. 1758. De fick 5 barn: Stina, f. 1780, Caisa 1782, Johannes 1788, Olof 1792 och Brita Stina 1794. Johan Gummesson avled 1800. Johannes Olofsson var född 1755 och från 1786 gift med Stina Persdotter, f. 1763, och dotter till Per Håkansson. De fick också fem barn: Andreas, f. 1787, Peter 1789, Lena Stina 1793, Eric 1798 och Johanna 1800.

Den fjärde hemmansdelen brukades av Eric Jonsson, f. 1751, och 1778 gift med Stina Persdotter, f. 1758. De fick tre barn: Brita Stina, f. 1784, Caisa Lena 1788 och Jonas 1791. Eric Jonsson avled 1801. Vid hösttinget 1787 ansökte Eric Jonsson att få förvandla en skattlagd skvalt-mjölkvarn i ån till hjulkvarn. Ägaren av Flerohopps järnbruk och ägaren av en hemmansdel i Kvarnekulla Jean Abraham Abrahamsson Grill genmälte genom bruksförvaltare Hildebrand Hildebrandsson, i en till tingsrätten inlämnad skrivelse: ”Jag skulle gierna med tystnad afhöra, att åboen Eric Jonsson i Qwarnegården straxt åfvan för Bruket och i samma vattendrag, begiärt få uppbygga en Hjulqwarn; om jag icke kunde bevisa, att Flerohopp ganska mycket redan wore lidande genom de många Qwarn- och Sågdammar, som på ¾ mil åfvan Bruket äro 13 till antalet, och tillika med en försummad årensning värka, att vattnet ej förr än innom ett dygn hinner mellan Orrefors, hvarest åen hvar Lördag tillstänges, och har således, tycks själigt kunna påstås, att Bruket, som för masugn, stångjärn- och Manufacturvärk jämte Såg och Qwarn måste vidkännas en betydlig afgift till K.M:t och Kronan, måtte förskonas från de olägenheter, som denna nya tillställning medför.” Härtill upplästes en skrivelse från bönderna Åke Månsson och Nils Nilsson i Kvarnekulla, som också avstyrkte Eric Jonssons anhållan. Tingsrätten avslog därefter denna ”såsom till skada för Flerohopps bruk”.

Under tiden 1802-1815 tog Petter Ericsson och Maria Aronsdotter undantag av dottern Maria Petersdotter och hennes man Sven Persson, f. 1783. De fick fyra barn men familjen bodde i Brantås. Petter Ericssons dotter Kjerstin var blind. Jonas Gummessons änka Catharina Olofsdotter tog undantag av sonen Johannes Johansson, f. 1788, som gifte sig med Lena Stina Johansdotter, f. 1793. Hon var dotter till Johannes Olofsson och Stina Persdotter. De fick 1814 sonen Jonas. Johannes Olofsson eller Olsson, f. 1755, och Stina Persdotter fortsatte att bruka sin hemmansdel. De fick 1807 ytterligare en son, Samuel. En mängd inhyses bodde kortare tider på hemmanets ägor men flyttade snart bort.

Under perioden 1815-1821 tog Johannes Olsson undantag sedan hustrun Stina Persdotter avlidit. Dottern Johanna Johansdotter och hennes man Carl Månsson, f. 1795, övertog gården. De fick 1820 dottern Helena och 1821 dottern Stina Sophia. Det fanns nu endast två hemmansdelar. Den andra delen brukades av Johannes Johansson och Lena Stina Johansdotter. De fick efter sonen Jonas, som föddes 1814, ytterligare två söner: Johan Fredrik 1817 och Peter 1821. Bland övriga bosatta på ägorna kan nämnas inhyses Peter Månsson och hans hustru Katharina, bägge födda på 1750-talet. Från 1820-talet ägdes Kvarnegården av Flerohopps järnbruk och brukades av dess ägare familjen Hildebrand. Båtsman var under 1820-1840-talen Anders Månsson Durck, som var född i Ekaryd 1818 och gift med Johanna Sophia Jonsdotter, född i Kalmar 1816. De hade 6 barn. Bruksskomakaren Anders Johansson Rosengren var född i Brånahult 1814 och gift med Johanna Sophia Eriksdotter från Rås, f. 1816. Flera medlemmar av den kända smedssläkten Lander bodde på ägorna. Ny båtsman kom 1882 med Per Viktor Johansson Durck, men han flyttade redan följande år.

Sidebar