Brantås

http://kartor.eniro.se/m/bVzqy

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Var och en som varit i Brantås inser utan vidare namnets betydelse. På åsen gick Idåsavägen fram, den en gång livligt trafikerade leden, som upplevde en storhetstid under järnbrukets i Flerohopp tid, alltså från 1720-talet till mitten av 1800-talet. Då låg Brantås nära trafikströmmen. Numera är Idåsavägen en bortglömd idyll. Brantås nämnes i de historiska källorna för första gången i 1545 års fogderäkenskaper och måste ha tagits upp några decennier dessförinnan. Slutet av 1400-talet och hela 1500-talet är den stora nyodlingstiden i Småland, då en stor mängd nya hemman togs upp och odlades. Den förste kände brukaren av Brantås hette ”Truls i Brantås”. Hans avrad var mycket obetydlig, vilket stärker antagandet, att hemmanet var nyupptaget. Den var endast ½ lispund smör årligen. Ingen fodring behövde Truls bekymra sig över. Redan 1547 hade Truls efterträtts av Nils Trulsson, vilken redan nästa år fick en sambrukare Olof Jonsson. Enligt 1551 års fogderäkenskaper hette brukaren Per Karlsson. Hans avrad hade höjts med fodring för 3 hästar. Vid hans sida fanns 1553 knekten Oluff Persson, som enligt rullan för detta år fick 2 alnar kläde av Kronan. Enligt 1556 års fogderäkenskaper hade Per Karlsson fått sin avrad höjd med 2 dagsverken, vilken 1561 hade höjts till 3. Fodringen var nu för 4 hästar.

1565 klassificerades Brantås som ½ hemman. Brukaren heter nu Olof. Hans avrad hade höjts med 2 s.k. lagmanshästar. I registret över Älfsborgs lösen saknas Brantås, vilket väl innebär, att hemmanet ej brukades, men följande år var Per Karlsson kvar. Hans tionde uppgick emellertid till 0 skäppor, vilket antyder, att det stod illa till. De följande åren hette brukaren ”Jöns i Brantås”. Hur länge han förmådde hålla sig kvar är ovisst. Tydligen var Brantås vid denna tid ett så svagt hemman, att brukarna efter någon tid övergav det. Först år 1600 dyker en ny brukare upp. Han hette Gisle eller Frengisle och skulle stanna kvar till in på 1630-talet. Gisle var knekt och stod kvar i rullorna till åtminstone 1606, då Brantås tillfälligtvis var ”förmedlat” till ¼ hemman. Frengisle tycks ha sluppit från knekttjänsten före 1610, ty i detta års rulla är han ej med. Inför Älfsborgs lösen 1613 deklarerade Frengisle, att han var gift och hade en piga. Han fick därför betala 2 silverdaler och ¾ koppardaler. Under rubriken ”utfattiga och inhyses folk” nämnes även en Elin i Brantås, vilken kallas ”slätt uthfattigh”. Hon behövde ej bidraga till Älfsborgs lösen. Vem hon var, får vi ingen upplysning om.

1620 upprepas förhållandet, att det utom brukaren fanns ännu en brukare i Brantås. Då nämnes en Per i Brantås, som 1622 nämnes som knekt i Bengt Björns kompani. Redan 1620 deklarerade emellertid ”Gisle i Brantås” sina tillgångar inför boskaps-penningen. Han hade åker till 1½ tunnas utsäde, svedjeland till 4 skäppor, 1 häst, 1 sto, 1 oxe, 6 kor, 2 ungnöt, 8 får, 2 lamm och 2 svin. Hans boskapspenning blev 1 dlr 19 1/3 öre, vilket är ganska litet. Brantås var ej något bra hemman vid denna tid. Inför den nya boskapspenningen 1628 redovisade Frengisle 3 tunnors utsäde, 1 skäppa svedjeråg, 1 sto, 2 oxar, 7 kor, 1 kviga, 3 får, 2 lamm, 3 ungsvin, och 1633 hade han 1 tunna utsäde, 1 sto, 1 oxe, 1 stut, 4 kor, 3 kvigor, 5 får, 3 lamm, vilket väl får anses som en viss försvagning. Men åren från 1629 och framåt var svåra. I den ordinarie mantalslängden för 1633 redovisar Gisle 3 personer på hemmanet samt 6 tunnor råg och lika mycket korn.

Frengisle måste ha avlidit mot slutet av 1630-talet, ty 1641 heter brukaren Carl i Brantås. Hans tillgångar var 1 föl, 2 oxar, 4 kor, 3 kvigor, 3 får, 3 lamm och 2 tunnor utsäde. Han förefaller nyetablerad. Därjämte finns ”Enkian Kerstin” som ej redovisade några tillgångar. Hon var väl Frengisles änka, och då kan Carl vara en son. Men därom kan ingen visshet vinnas, då efternamn nästan aldrig nämnes. Från 1644 heter brukaren ”Tårkel i Brantås”. Han efterträddes 1655 av ”Pehr i Brantås”, som brukade hemmanet en längre tid. Han kallas i jordeboken 1686 Pehr Joensson och hans avrad anges till 3 dlr 7 öre och 21 penningar. I 1697 års kvarnkommissions protokoll nämnes Pehr Joensson och Olof, som sannolikt är en son. Det heter om deras kvarn: ”Becken kommer uthur åhn, som kallas Kiöhlen.” I 1699 års jordebok står Pehr Joensson och Oluf Persson kvar. Deras avrad är oförändrad. Hemmanet är nu definitivt delat i två delar. I 1717 års mantalslängd heter brukarna Oluf Persson och Swen Olufsson, sannolikt även nu fader och son.

På 1690-talet inträffade med anknytning till Brantås en händelse, som i det dåtida Madesjö måste ha uppfattats som en stor skandal. Vid tinget d. 26 jan. 1696 anklagade länsman Erik Jönsson i Ljusaberg båtsmannen Elias Eriksson Flyop i Brantås för som det heter i protokollet ”olovligt umgänge och lägersmål med f.d. överstelöjtnanten Welb. H:r Anders Ridderlous dotter Magdalena Ridderlou.” Förbindelse mellan en frälse och en ofrälse ansågs av samtiden inte endast socialt förkastligt utan också juridiskt straffbart. När Magdalena råkat i grossess skyllde hon först kammartjänaren i Ebbehult Måns Lorentz Bröms för att vara barnafader men inför Rätten angav hon Flyop. Denne i sin tur nekade till en början men erkände omsider, att han haft umgänge med Magdalena. Det upplystes i Rätten, att Flyop varit båtsman i nio år, att han varit i Spanien och att han skött sin tjänst väl.

Tre dagar senare, d. 29 jan. infann sig Flyop ånyo vid tinget och var nu villig att gifta sig med Magdalena Ridderlod, ”därpå de räckte varandra hand varandes hennes moder ock därmed tillfreds, utlovandes att han skulle få bruka halva Brantås.” Häradsrätten förskonade dem därför från böter. Sannolikt hade påtryckning skett. Man tyckte allmänt synd om Magdalenas moder, fru Christina Ulf i Stora Ebbehult, som förlorat sin man Anders Ridderlod, som befann sig i landsflykt för begånget dråp, och som nu utsattes för dotterns mesallians. Elias Flyop var vid samma ting stämd för att han ”under äktenskapslöfte besovit Karin Pehrsdotter i Brantås.” Karin Pehrsdotter var antagligen dotter till Pehr Joensson. Han dömdes för detta att böta 40 dlr, eftersom hans förbindelse med Magdalena kom förut. Han skulle vidare stå uppenbara skrift enligt Kyrkolagens kap. 5 och § 16, men Magdalena ”blifuer för böter befriad och tages i kyrka som en ärlig hustru.”

Elias Flyop hade lovats att få bruka halva Brantås. Han nämnes ej i 1699 års jordebok, som ju tager upp Pehr Joensson och Oluf Pehrsson, men han kan inofficiellt ha brukat halva hemmanet.

I den äldsta husförhörslängden, som omfattar åren 1728-1740, upptages två hemmansägare i Brantås: Swen och hans hustru Lisbeth och Erik Eliasson. Den senare uppges i husförhörslängden 1749-1754 vara 54 år gammal och avliden. Det innebär, att han var född omkring 1700 och son till Elias Flyop och Magdalena Ridderlod. Han efterlämnade änkan Ingrid. Den andre hemmansägaren i Brantås var nu Pär Swensson, 37 år gammal med hustru Elin, 19 år.

Av Södra Möres dombok för sommar- och hösttingen 1725 framgår, att 1:sta resp. 2:dra uppbud då skedde på ¼ mantal Brantås för Erik Eliasson ”efter upprättad skrift
d. 8 mars” samma år. Tydligen hade Erik Eliasson köpt denna hemmansdel, sannolikt från Olof Persson. Hur det gick för hans föräldrar har jag ej varit i tillfälle att utforska. Av mantalslängden 1717 för Persmåla framgår, att en hemmansdel där då brukades av Erik Eliasson, som alltså flyttade till Brantås därifrån 1725. Det kan nämnas att i husförhörslängden 1728-1740 för Södra Ljusås upptages en ”inhyses Per Eliasson med hustru Marit”. På grund av namnets ovanlighet kan man antaga, att denne Per Eliasson var en broder till Erik Eliasson och således ättling till den bråkige överstelöjtnanten på Stora Ebbehult Anders Trälod-Ridderlod.

Under senare delen av 1700-talet drabbades Brantås av hemmansklyvningen. Till en början fanns där två hemmansdelar, som innehades av Jon Persson som var gift med en dotter till Erik Eliasson. De fick sex barn: Brita, Annika, Eric, Ingrid, Maria, Ingeborg. Den andra hemmansdelen innehades av Per Svensson, son till Swen Olofsson och hans hustru Elin Olofsdotter. De fick åtta barn: Ingrid, Peter, Swen, Jonas, Nils, Olof, Caisa och Stina. Det blev dottern Caisa, som stannade på gården. Hon ingick 1785 äktenskap med en Peter Joensson och de beviljades samma år uppbud på 1/8 mtl Brantås, som Per Swensson och Elin Olofsdotter upplåtit åt dem mot att de till Caisas syskon betalade lösen. Brodern till Caisa fick den andra hälften av hemmansdelen, alltså 1/8 mtl mot att han betalade lösen till sina tre bröder Swen, Jonas och Nils för deras andelar.

En tid brukades en hemmansdel av en Sven Danielsson, f. 1739, och hans hustru Ingela Persdotter, f. 1746. De fick fem barn men flyttade sedan till Idehult. En fjärde hemmansdel brukades av Per Svensson junior och Maria Jonsdotter. De fick 1783 och 1785 sönerna Sven och Johannes.

Under perioden 1782-1801 fanns det fortfarande fyra hemmansdelar i Brantås. De brukades av Peter Jonsson, senior, gift 1777 med Annika Jonsdotter, dotter till Jon Persson. Den andra gården brukades av Peter Persson, f. 1748, och Maria Olsdotter, f. 1748 och död 1796, varefter Peter Persson gifte om sig med Catharina Jonsdotter, f. 1771. I första äktenskapet hade Peter Persson tre barn: Peter 1781, Sven 1787 och Cajsa Lena 1789. I andra äktenskapet föddes två barn: Brita Stina 1798 och Jonas 1800. Den tredje gården brukades av de ovan nämnda Peter Jonsson junior, som var född 1760, och Caisa Persdotter, f. 1765. De fick till 1799 fyra barn som levde och två som dog unga. De överlevande var: Maria 1788, Jonas 1793, Stina 1797 och Lena 1799. Den fjärde gården ägdes av Per Svensson, f. 1747 och Maria Jonsdotter, f. 1762. De fick till 1801 sju barn: Sven 1783, Johannes 1785, Brita Stina 1788, Ingrid 1792, Stina 1795, Lena 1797 och Caisa Lena 1801. Båtsman för Brantås vid denna tid var Per Urväder.

Under perioden 1802-1814 tog Peter Jonsson senior undantag. Gården övertogs av Swen Pehrsson, f. 1783 och son till Per Swensson och Maria Jonsdotter. Han var gift med Maria Petersdotter, f. 1786. De fick till 1813 fyra barn: Lovisa 1805, Johannes 1809, Christina 1810 och Petter 1813. Peter Persson och Peter Jonsson satt kvar på sina hemmansdelar. För bägge ökade barnskaran. Peter Jonsson fick 1806 sonen Olof och Peter Persson fick 1802 sonen Axel och 1808 dottern Beata. Per Svensson avled under perioden, men änkan Maria Jonsdotter stod fortfarande skriven för gården 1814. Per Svenssons änka Elin Olofsdotter, som var född 1729 avled d. 17 dec. 1810.

Båtsman var under tidigare delen av denna period Peter Andersson Brandt, född 1782, som avled 1856, och Jonas Jonsson Brandt, som var född i Månsamåla 1820.

Med året 1862 inledes epoken Peter August Gustafsson i Brantås. Han övertog hemmanet vid 22 års ålder 1862 och ingick följande år äktenskap med Christina Johansdotter från Stora Kolfly, född 1845. De fick 1868 sonen Axel Albert och 1872 sonen Carl Frithjof, som dock avled 1895. P.A. Gustafsson blev den ledande kommunalmannen i Madesjö under senare delen av 1800-talet. Han blev 1871 kommunalnämndsordförande och mellan 1878 och 1892 kyrkovärd. Framför allt gjorde han stora insatser ifråga om Madesjö sparbank, där han blev medlem av styrelsen redan 1872 och skulle komma att tillhöra denna ända till sin död 1903 med något avbrott under 1880-talet. För hans övriga insatser redovisas i Madesjö sockens historia.

Endast en emigrant har jag påträffat. Det var en arbetare Karl Julius Svensson, som 1906 tog ut utflyttningsbetyg till USA.

Sidebar