Börsryd

http://kartor.eniro.se/m/aYxj1

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Börseryd är ett av de mest bekanta hemmanen i Madesjö. Det beror på att Börseryd under lång tid var gästgivaregård – den förnämsta i socknen. Men hemmanets begynnelse var obetydlig. Namnet stavas olika i de äldsta källorna. 1533 kallas hemmanet ”Orret”, men 1539 heter det Bergesryd, 1540 Byrsryd, 1541 Bergesrydh och 1547 Börjesrydht. Namnet betyder väl Börjes röjning. Därmed skulle den förste brukaren ha haft namnet Börje. En tid på 1800-talet skrevs namnet Bergsryd, säkerligen beroende på ett missförstånd. Något berg finns ej i Börseryd!

I 1533 års register heter brukaren ”Karl i Orret”. Han nämnes ej i 1535 års städslo-register, vilket måste innebära, att han brukat hemmanet några år och ej tillträtt detta år. I 1539 års fogderäkenskaper upptages ”Karl i Bergesryd” för en avrad av ”2 kleff taatt och 2 firchar” samt fodring för 2 hästar. Dess obetydlighet antyder, att hemma-net ej kan ha varit gammalt. Det tillhör säkerligen senmedeltidens nyupptagna hemman. Karl fortsatte att bruka Börseryd till och med år 1561. Hans avrad höjdes med tiden. 1545 var fodringen höjd till 8 hästar och 1550 med 2 dagsverken, vilka 1556 höjts till 3. Detta år hade dessutom tillkommit 5 marker smör. 1561 hade dagsverkena höjts till 4.

När tavernor eller gästgivaregårdar under 1560-talet började inrättas blev det ej i Börseryd utan i Östra Persmåla och Brånahult. Börseryd ansågs väl för alltför svagt hemman för att kunna komma ifråga, trots att det låg närmare landsvägen än Persmåla. Efter 30-årig verksamhet efterträddes Karl nu av ”Oloff Karlsson i Byrgesrydh”, säkerligen en son. Denne erlade 1565 i tionde till Kronan 1½ skäppa råg och 1 skäppa korn. Hans skörd föregående år var således 22½ skäppa råg och 15 skäppor korn – ett mått på hemmanets litenhet. 1569 kallas ”Oluf i Byrgesrytt” knekt och var därmed befriad från att erlägga avraden, som dock nu hade höjts med fodring för ytterligare 2 hästar, s.k. lagmanshästar. Inför Älfsborgs lösen deklarerade Olof 1 ko, 1 fyraårsungnöt, 4 får, häst för 10 mark. Det blev ett bidrag med 3 mark 5 öre till Älfsborgs lösen – mycket obetydligt. Samma år är Börseryd upptaget på den lista över ödeshemman, som kyrkoherden i Madesjö Petrus Nicolai gjorde upp d. 15 juli. Han kunde inte betala årets avrad, men fortsatte att bruka hemmanet. I tionde för 1572 levererade Olof detta år 2 skäppor korn men ingen råg. I fogderäkenskaperna för år 1600 har ”Oluff i Borisry, gestgiff:re” medtagits. Ännu 1591 var Birger Nilsson i Persmåla gästgivare. Någon gång under 1590-talet överflyttades gästgiveriet till Börseryd. I följande års fogderäkenskaper upptages Olofs tillgångar till oxar-1 par, kor-3, sto-1, säd-3 tunnor. Det var jämfört med andra bönders tillgångar ganska bra. Hemmanet hade förbättrats. Olof brukade fortfarande under ett decennium Börseryd. Under kalmarkriget undgick Börseryd plundring. Olof fick dock 1612 ”taga upp” hemmanet på frihet, dvs mot avradsbefrielse. Det värderades nu till ¼ mtl. Detta år var det sista för Olof. När 1613 Älfsborgs lösen skulle indrivas hette brukaren ”Nills i Byresrydh”. Hans bidrag till Älfsborgs lösen var 2 silverdaler. Därjämte fanns ”Enckan ibidem” som i längden kallades utfattig och befriades från bidrag. Var hon Olofs änka?

Den nye brukaren Nils satt kvar tom 1625. Inför den nya extraskatten boskaps-penningen 1620 deklarerade han följande tillgångar: åkerland till 4 tunnor, svedje-land till 1½ tunna, sto-1, ungsto-1, oxar-4, kor-7, kvigor-3, får-9, lamm-3, svin-1, ungsvin-1. Hans boskapspenning blev 2 dlr 23 ¼ öre – över genomsnittet. Nils måste ha avsevärt förbättrat hemmanet. Detta var nu uppvärderat till ett helt hemman. Ett problem är huruvida Börseryd fortfarande var gästgivaregård. Intet nämnes härom i fogderäkenskaperna. När skotska soldater sommaren 1627 färdades från Göteborg mot Kalmar övernattade de och utspisades i Simontorp icke i Börseryd. Det kan kanske tolkas så, att Börseryd för tillfället ej fungerade som gästgivaregård. I 1628 års mantalslängd nämnes ”Karin i Bergesryd” som hade 2 tunnor säd, 1 ungsto, 3 stutar, 7 kor, 2 får och 2 lamm. Är hon identisk med den ”Enkian i Börgesrydh”, som förekommer 1629, då hemmanet betecknas som ”öde”? Denna änka före-kommer under de följande åren och drev 1633 hemmanet ”på frihet”. Enligt 1635 års jordebok, som ej nämner någon brukare, var den årliga avraden: penningar-½ öre, smör-5 marker, näver-1 packe, ”tååt-1 kleff”, ved-4 lass, dagsverken-4, fodring för 8 hästar. Det brukades på frihet. Var det fortfarande änkan, som brukade det för någon son?

1641 hade det skett skifte i Börseryd. Nu hette brukaren ”Mons i Börgesrydt”. Han hade 1 föl, 1 par oxar, 2 stutar, 4 kor, 2 får, 2 lamm, 4½ tunna utsäde. Av kyrkoräken-skaperna framgår, att hans fullständiga namn var Mons Claesson. Han blev 1645 kyrkovärd i Madesjö och avgick 1648. Av mantalslängden 1644 framgår, att Börseryd fortfarande räknades som ett helt hemman. 1650 gav Måns till Madesjö kyrka icke mindre än 2 riksdaler ”för den förseelse hans folk giorde på den sista Storbönedagen med arbetande under predikan.” Det var inte så lämpligt för en kyrkovärd!!
I den stora skogsbranden 1652 led Måns Claesson så stor skada att han dels fick hemmanet förmedlat till ett halft dels fick frihet från skatt under några år. Måns måste ha avlidit straxt därefter, ty i 1655 års mantalslängd heter brukaren Erland. Måns’ änka måste dock ha funnits kvar, ty 1660 nämnes ”Enkan i Börgesry”. Hon har möjligen gift om sig med Erland. Denne blev snart en betydande och ansedd man i Madesjö. Vid vintertinget 1659 blev han nämndeman och mellan 1668 och 1672 var han en av de två kyrkoföreståndare, som då tillsattes. Erland, som hette Erland Persson, förordnades vid junitinget 1668 till gästgivare. Förmodligen innebar detta, att gästgiveriet i Börseryd nu återupprättades efter ett halvt sekels nedläggelse. I 1668 års mantalslängd förekommer också sonen Nils, som dock snart försvann. Erland Persson har skrivit under mantalslängderna för 1668 och 1669, sannolikt i egenskap av nämndeman. Han avled 1675. I testamente efter honom gavs 4 dlr 2 mark till Kyrkan. Börseryd var då förmedlat till ½ hemman. Den officielle brukaren av Börseryd hette enligt 1682 års jordebok ”Claes i Börgesryd”, vars avrad enligt jordeboken var 4 dlr 24 öre 1 1/5 penning. I 1699 års jordebok har Börseryd ”räknats upp” till 7/8 mtl. Det är nu officiellt anslaget till gästgivarehemman enligt anteckning i jordeboken. Avraden är höjd till 5 dlr 2 öre 7 penningar. Claes Månsson var fort-farande brukare och gästgivare. Utom Claes bodde flera andra personer i Börseryd. 1677 föddes Pers son, som fick namnet Måns. 1679 gav Börje i Börseryd med hustru 16 öre till kyrkan och 1680 gav Måns Erlandsson en gåva till kyrkan. Denne Måns Erlandsson var tydligen son till förre gästgivaren Erland. Börseryd började nu användas som lokal för offentliga förrättningar, som ej kunde använda kyrkan. Så sammanträdde 1705 häradsrätten i gästgivaregården för ett mål. Denna tendens skulle hålla i sig och nå sin kulmen under 1800-talets första årtionden, då myndigheter som bevillningsnämnden och kyrkorådet regelbundet sammanträdde där.

Från 1700-talets början drabbades Börseryd av hemmansklyvningen. I 1717 års mantalslängd förekommer två brukare: Jon Eskilsson och Anders Claesson. Bakgrunden var att Claes Månsson avlidit 1708. Hans änka Karin Andersdotter hade flera barn, som ännu var unga, eller gifta. Två döttrar var gifta med Nils Håkansson i Ingemundsmåla och Måns Olofsson i Bäckebo. En son Magnus blev präst, tog namnet Berselius och slutade sina dagar som komminister i Söderåkra. Yngste son var Anders Claesson. Modern Karin Andersdotter tog till hjälp drängen Jon Eskilsson från Långåker och gifte sig med honom – ett olyckligt val. Han begick äktenskapsbrott och blev till sist skild från Karin Andersdotter. Detta är bakgrunden till flera processer under 1720-talet. I dec. 1724 stämde Anders Claesson sina svågrar och sin brorsons förmyndare och åberopade föräldrarnas testamente av d. 23 mars 1708, presenterat för Rätten d. 28 febr. 1715, i vilket de bestämt, att efter deras död skulle Anders Claesson få inlösa hemmanet och gästgiveriet. Modern var nu död och han krävde, att testamentets bestämmelse skulle uppfyllas. Häradsrätten gav sitt tillstånd. Följande år förekom en process mellan f.d. äkte mannen Jon Eskilsson, nu i Långåker, och Karin Andersdotters arvingar. Det gällde en del lösöre efter Karin. I detta sammanhang uppräknas namnen på barnen. Dottern Elin Claesdotter var gift med Måns Olofsson från Bäckebo, som nu bodde i Börseryd. Hon var nu död. Brita Claesdotter var gift med Nils Håkansson i Ingemundsmåla. Hon hade tidigare varit gift med länsman Jonas Eriksson men skilt sig från honom redan 1709.

Anders Claesson var gift med Karin Axelsdotter och var gästgivare under resten av 1720-talet. Först på 1730-talet nämns en annan gästgivare. Vid hösttinget 1736 uppbjöds för tredje gången för Måns Månsson i Resebo 1/3 av 7/8 skattehemmanet gästgivaregården Börseryd, som gästgivare Nils Andersson och hans hustru Lisa Andersdotter till honom pantsatt d. 9 jan. 1735 för 130 dlr smt. Nils Andersson ville betala skulden och återfå Börseryd. Denne Nils Andersson var väl son till Anders Claesson. Men det fanns flera brukare och gästgivare i Börseryd. Vid sommartinget 1737 upplästes för Rätten det testamente, som gästgivaren i Börseryd Israel Håkansson och hans hustru Catharina Axelsdotter d. 17 april uppgjort, enligt vilket de efterlevande orubbade skulle behålla all egendom. Vid kyrkoherdevalet 1740 fanns det 3 brukare av Börseryd. Eskil Håkansson brukade 7/24, Israel Håkansson 7/24 och Måns Månsson 7/24. Dessa tre hade att rätta sig efter 1734 års gästgiveriförordning, som närmare bestämde deras skyldigheter och rättigheter. De hade i fortsättningen förordnande och skyddsbrev från K. Bef:de.

Under 1740-talet skedde ombyte av brukare. Eskil och Israel Håkansson försvann och ersattes av Gunnar Knutsson från Torestorp, och Israel Israelsson, son till Israel Håkansson. Måns Månssons änka Ingrid brukade en hemmansdel. Hon hade fyra söner: Claes, f. 1726, Per, f. 1729, Olof, f. 1739 och Gise, f. 1743. Sonen Olof Månsson vigdes 1772 vid Maria Olofsdotter, f. 1752. De fick 5 döttrar och en son Olof. Gise Månsson blev gift med Karin Abrahamsdotter, f. 1749. De fick 5 döttrar. Israel Israelsson var född 1728 och gift med Elin Andersdotter, f. 1715. De fick 1759 dottern Caisa. En hemmansdel innehades av Joseph Persson, f. 1718 och hans hustru Karin Jonsdotter, f. 1696. De hade en dotter Karin, som var gift i Kalmar.

Vid hösttinget 1756 hade länsman Jonas Larsson instämt gästgiverskan Elin Anders-dotter ”för odugligt vägstycke på bruksvägen vid Spakstorp.” Hon ålades att iordningställa vägen. Vid vintertinget 1758 hade gästgivare Israel Israelsson instämt sin styffader Israel Håkansson i Spaksmåla. Dennes hustru Katarina Axelsdotter hade avlidit och den efterlämnade maken borde så noga som möjligt uppgiva kvar-låtenskapen.

Till d. 27 februari 1759 hade landsfogden Botin inkallat alla gästgivare i Södra Möre. De skulle visa sina skyddsbrev och förordnanden och ”undergå rannsakning huru de de dem samma förestå och sin skyldighet fullgöra.” Det noterades: ”Börsry gäst-givaregård, 7/8 ml.sk.-kr., som åbos av änkan Ingrid Gisesdotter till 2/3 och Israel Israelsson, 1/3, äro ännu intet med några fullmakter eller skyddsbrev försedde.” Gise och Olof Månssöner hade ännu ej tillträtt någon hemmansdel.

Vid hösttinget 1766 klagade gästgivaren i Börseryd över att skjutsningsskyldigheten starkt tilltagit. Han ville ha en ny gästgivaregård i västra Madesjö. Kronobefallnings-mannen avstyrkte och menade, att de som hade rätt till skjuts hade icke ökat i antal. Den ökade trafiken inverkade ej på skjutsningsskyldigheten. Det blev ingen ny gäst-givaregård – nu. Men på 1780-talet tillkom gästgivaregården i Örsjö.

Vid hösttinget 1770 granskades på nytt alla gästgivaregårdar i häradet. Beträffande Börseryd fanns intet att erinra. I övrigt påpekades en del brister gällande alla gästgivaregårdar. Vi återger protokollet ur domboken. ”Som allmogen anhåller, att jämte en tavla, vilken utvisar miltalet till nästa ombyten och den vid denna under-sökning fastställda Indelning, 1734 års gästgivareordning, kungörelsen den 3. Okt. 1741, kungl. förordningen d. 11 dec. 1766, må varda vid gästgivaregårdarna att tillgå och på väggen uppslås, klagandes f.ö. däröver, att de icke undfå av de resande betalning för vagnar, dragkärror, slädar och sadlar, varför Craelius anmodades att besörja, det förberörde Förordningar och skjutstafla bliver till varje gästgiveri i häradet anskaffad, samt även hålla hand däröver, att de skjutsande äro med förberörde resedon och duktiga hästar försedde.”

Till vintertinget 1776 hade kronolänsman Dryselius instämt samtliga gästgivare i Börseryd: Israel Israelsson, Olof och Gise Månssöner och samtliga underliggande reserv- och skjutslagshemmans åbor: i Simnatorp, Tostetorp, Ö. Smedstorp, Harstenslycke, Spakstorp och Spaksmåla. De skulle höras om förbättrande och vidmakthållande av vägen västerut från gästgivaregården på stora landsvägen. Dryselius meddelade, att denna väg ”har hållits av gästgivarna allena, men som den är även så nödig och nyttig för skjutslaget som för gästgivarne, så förmodar dessa senare, att skjutslagshemmanen böra med dem uti detta besvär också deltaga, vilket Måns Persson i Spakstorp å skjutslagets vägnar väl så vida icke bestrider, som han härjämte förmodar, att skjutslaget i stället bör njuta lindring uti det besvär, som samma måste vidkännas medelst andra vägars underhållande, men kan likväl icke frångå, att ifrågavarande väg nyttjas så väl av skjutslaget som gästgivarne. I anseende vartill och som därför är billigt, att skjutslaget även deltager uti besväret med den senares underhållande, så finner Tings-Rätten för sin del skäligt, skjutslaget sådant emellertid ålägga, intill Bef.-m. vid den förestående allmänna vägdelningen finner för gott härom annorlunda förordna.”

Under perioden 1782-1801 skedde den förändringen, att gästgivaren Olof Månsson avled 1790. Av barnen var dottern Elin gift i Kolsbygd, dottern Sara gift i gården med Nils Jonsson. Av brodern Gises döttrar var Elin gift i Köpstaden och Ingrid gift i Stora Persmåla. Israel Israelsson levde fortfarande. Nils Jonsson och Sara Olofsdotter fick två döttrar: Stina var född 1799 och Maria 1800. Familjen flyttade bort 1801 och efter-träddes av Per Persson och Caisa Persdotter från Ljungby. De var födda 1751 resp. 1759 och hade 4 barn: Christina var född 1779, Caisa Lena 1787, Peter 1790 och Anna Beata 1797. På ägorna fanns nu en torpare Joseph Persson, som dog 1796. Änkan Johanna Löfgren bodde på Svartbäcksmåla ägor. Krögaren Nils Åström var gift med Elisabet Catharina Söderlund. De hade fyra barn. Observera, att krögare inte var gästgivare!

Under perioden 1802-1814 avled Israel Israelsson 1805. Gise Månsson hade avlidit året innan, eller 1804. Från Ljungby inflyttade detta år gästgivaren Sven Börjesson, f. 1752. Han var änkling och de båda barnen Elin och Johan var gifta i Ljungby resp. Gränö. Per Persson och Cajsa Persdotter flyttade 1803 till Hälleberga. Som gäst-givare betecknas Eric Svensson och Petter Jonsson. Den förre var född 1783 och gift med Stina Petersdotter, född 1789. De fick tre barn: Adolph, f. 1811, Christina 1812 och Johannes 1814. Den senare dvs Petter Jonsson var född 1775 och gift med Ingrid Gisesdotter, f. 1774 och dotter till Gise Månsson. De hade tidigare bott i Stora Persmåla. De hade 5 barn: Johannes, f. 1803, Olof 1807, Jonas 1810, Peter 1811 och Andreas 1814. Det fanns 2 krögare: Nils Åström med hustru och 4 barn och Nyman med 4 barn. Det är oklart i vilket förhållande gästgivare och krögare stod till varandra. Torpare var Peter Petersson med hustru Mathilda Nilsdotter och 4 barn. Båtsman var Carl Boström, f. 1784 och inflyttad från Algutsboda 1811.

Under åren 1815-1821 fanns det två gästgivare i Börseryd. Eric Svensson och Stina Petersdotter fick ytterligare två barn. Carl Gustav föddes 1816 och Johan Fredric 1820. Peter Jonsson och Ingrid Gisesdotter flyttade med sina 7 barn till Ljungby 1821. I stället kom som gästgivare Hindric Gustafsson Stockhus, som var född i Pukeberg, en tid varit torpare på Nybrotorpet men drivits bort därifrån av den nye ägaren av Göljemåla Axel Jaensson, som insatte sin svåger Jonas Nilsson som torpare på Nybrotorpet. Hindric Gustafssons dotter Caisa Lena var född 1803 och blev 1823 gift med dåvarande vice pastorn i Madesjö Johan Peter Korsell, som dog 1825 som komminister i Gärdslösa. Caisa Lena skulle komma att återvända till Börseryd.

Övriga invånare under dessa år var Sven Börjesson med hustru, som hade undantag, torparen Peter Petersson med hustru och 2 barn, inhyses Håkan Johan Öberg med hustru och son samt avskedade båtsmannen Peter Spak, f. 1778, med hustru Stina Jonsdotter, f. 1773 och 3 barn, av vilka sonen Jonas flyttade till Ljungby som båtsman.

Under perioden 1821-1840 flyttades gästgivaregården cirka hundra meter ut till landsvägen. Eric Svensson var fortfarande gästgivare. Äldste sonen Adolph avled 1829. På den andra gården bosatte sig fanjunkare Adolf von Scheele. Denne tillhörde icke den adliga ätt, till vilken bl.a. den berömde kemisten von Scheele hörde. Han var född i Kristianstad 1790, bodde en tid i Ljuder och kom till Börseryd 1827. Han gifte sig 1829 med ovannämnda Cajsa Lena Hinricsdotter Stockhus. Han hade i ett föregående äktenskap 4 barn och fick på 1830-talet ytterligare 4: Henrica Christina 1830, Johan Otto Amandus 1833, Adolph Bernhard 1836 och Theodor Ferdinand 1838. Gästgivare var under denna tid Jonas Wider och Olof Olofsson.

Under 1840-talet bodde i Börseryd 11 män och 20 kvinnor, totalt 31 personer. På 7/16 mtl avled Eric Svensson och efterträddes av sonen Johannes Ericsson, som dock avled 1841. Brodern Johan Fredric efterträdde. Hans hustru Cajsa Lena Jonsdotter från Östra Rismåla var född 1825. De fick 1848 dottern Augusta Mathilda och 1850 Ida Carolina. Adolph v. Scheele och Cajsa Lena Hinricsdotter fick 1841 dottern Ida Catharina. Den i det tidigare äktenskapet födda Annette Adelaide vigdes 1850 vid prästen Nils Fredrik Wahlström, senare kyrkoherde i Vissefjärda.

Gästgiveriet var nu utarrenderat, först till Carl Mattsson från Fridlefstad, f. 1801. Han avled 1841, varefter änkan Wendla Carlsdotter flyttade till Fridlefstad med sina tre barn 1842. Efterträdare som arrendator blev Olof Johan Olofsson, född i Hälleberga 1814. Han kom 1843, flyttade till Tingby 1847 och återkom till Börseryd 1848. Han gifte sig 1843 med Anna Jonsdotter från Södra Möckleby, född 1814. De fick på 1840-talet fyra barn. Under åren 1849-1851 var också Carl Jonsson Berg gästgivare. Han var född i Ljusaberg 1817 och dog i vattusot 1851. Han var gift med Johanna Wilhelmina Albertina Engström, född i Algutsboda 1827. De fick 1850 dottern Amanda Constantia Albertina.

På 1850-talet råkade Börseryd mitt in i debatten om brännvinsutskänkningen i Madesjö. Se härom Madesjö sockens historia, del 1, sid. 496 ff. De två hemmans-delarna ägdes av Adolph von Scheele och Adolf Wilhelm Eriksson. Den senare var född i Börseryd 1831 och tillträdde 1857. Han gifte sig detta år med Emma Christina Andersdotter från Södra Ljusås, f. 1837. De fick 1858 sonen Hjalmar. De övertog hemmansdelen från Johan Fredrik Eriksson, född här 1820, som blev undantagsman. Carl Jonsson Bergs änka Johanna Engström flyttade 1851 till Nybro. Eric Svenssons änka Stina Petersdotter bodde fortfarande på ägorna. Så gjorde Carl Mattssons änka Wendla Carlsdotter med sina två döttrar, av vilka den äldsta Sara Lena 1856 flyttade till Spakstorp. Från Norra Bondetorp inflyttade 1857 torparen Johan Carlsson, som dock återflyttade dit 1859.

Fanjunkare Adolph von Scheele avled 1866. Hemmansdelen övertogs av sonen, f.d. handlanden i Kalmar Johan Otto Amandus von Scheele, född 1833. Han vigdes 1867 vid prosten Sandbergs dotter Ida Ingela Albertina Sandberg, född 1843. Han hade i ett föregående äktenskap två barn: Harald Amandus, f. 1861 och Elin Gustava Henrica, f. 1862. I det andra äktenskapet föddes 1868 Ragnar Sixten Adolf, 1869 Ada Elvira Mariana och 1870 Sigurd Lage Anders. Till Börseryd flyttade även 1864 löjtnanten vid Kalmar regemente Ferdinand Theodor von Scheele, född 1838. Båda gårdarna tillhörde nu von Scheele, sedan Adolf Wilhelm Eriksson 1869 flyttat till Värmland. Från Råddemåla inflyttade 1867 båtsmannen Johan Fredric Esbjörnsson Tallbuske, f. 1841 och gift med Emma Mathilda Gustafsdotter, f. 1845. Undantagsmannen Johan Fredrik Eriksson flyttade 1866 till Spakstorp. Från S:t Sigfrid inflyttade 1868 arbetskarlen Anders Peter Carlsson, f. 1819, med hustru och 3 barn.

På 1870-talet ägdes hela Börseryd av f. handl. Johan Otto Amandus von Scheele. Ytterligare 5 barn föddes: Hilding Yngve Amandusson 1871, Astrid Thyra Ingeborg Catharina 1873, Sten Henric Agne 1875, Albertina Gertrud Maria 1877 och Alfhild Ida Carolina 1878. På gården bodde två frånskilda hustrur: Susanna Mariana Carola Berggren, född Sandberg, kom hit 1876, Annika Christina Amalia von Scheele 1877. Löjtnanten von Scheele avflyttade 1871 till Ljungby med hustru och 2 barn. Änkan Cajsa Lena Henricsdotter Stockhus avled 1876.

Den 1874 öppnade järnvägen Kalmar-Emmaboda gick över ägorna, varför en banvakt behövdes. Banvakten Johannes Petersson var född 1829 i Herråkra. Banvakten Peter Olaus Petersson var född 1826 i Södra Bondetorp och tillträdde sin tjänst 1875.

På 1880-talet delades Börseryd på nytt i två gårdar. 7/16 mtl ägdes av von Scheele, som 1882 fick sitt elfte (!) barn, dottern Anny Magda Elsa. En särskild hushållerska var nu anställd: Tilda Karolina Gustafsson, f. 1855 i Älghult. Hon flyttade till Ystad 1889. De två frånskilda hustrurna bodde alltjämt på gården. Den andra halvan på 7/16 mtl ägdes nu av den kände kommunalmannen Per Olof Carlsson i Spakstorp.

Under åren 1891-1896 övergick Johan Otto Amandus von Scheeles 7/16 till sonen e.o. hovrättsnotarien Lage Harald Amandus von Scheele, f. 1861. Han flyttade till Vänersborg 1893. Den andra gården ägdes efter Per Olof Carlssons död av hans sterbhus. Johan Otto Amandus bodde kvar i Börseryd med flera barn, sedan hustrun avlidit 1885. Svägerskan Susanna Berggren, f. Sandberg bodde kvar på gården. På ägorna fanns alltjämt två banvakter och dessutom flera arbetare. En f.d. skräddare kallas nu jordägare. Han hette Per Nilsson och var född 1838 i Ljungby, sedan 1874 gift med Carolina Marie Johansdotter och hade 3 barn.

Laga skifte skedde i Börseryd åren 1833-1834.

Emigrationen omfattade två personer. År 1890 emigrerade Hilding Amandus von Scheele, f. 1871 och 1901 f. banvakten Johan Konrad Moquist, f. 1876. Båda emigrerade till USA.

Sidebar