Agebo

http://kartor.eniro.se/m/0Xzzj

Följande text har hämtats från Folke Petterssons hembygdsforskning. Du kan läsa mer om Folke Pettersson och även få förklaringar till en del ord som används i gamla kyrkböcker via denna länk.

Så här skriver Folke Pettersson:

Om Agebogårdarna redan under 1100-talet kommit i Linköpingsbiskopens ägo undandrar sig vår kunskap. Slutändelsen -boda tyder på, att bebyggelsen tillhör den tidiga medeltiden, då bodar av något slag anlagts vid sjöarna. Kanske var det fiske-bodar, kanske fäbodar. Förleden betecknar en sank äng, om ofta står under vatten. Kanske förvärvade Linköpingsbiskopen Agebogårdarna under 1200-talet som en utpost mot det angränsande lilla Växiöstiftet, som kommit till omkring år 1170. Agebos historia finns beskriven i boken ”Agebo by” som kom ut 2007.

I Madesjö sockens historia skildrade jag några gårdars historia i Madesjö, nämligen Ebbehult, Hagnebo, Göljemåla och Kvarneslätt. Skälet till att just dessa utvaldes var att de hade en intressant historia såsom Ebbehult och i viss mån Hagnebo eller att de som Göljemåla och Kvarneslätt var föregångare till Nybro. Det var omöjligt att inom Madesjöbokens ram gå igenom alla gårdarna inom socknen. Då skulle den blivit dubbelt så tjock! Men jag tänkte att dessa gårdars historia kanske skulle inspirera någon annan att forska i ämnet. Så tycks ej ha blivit fallet. I varje fall har ej någon skildring publicerats. Jag har därför tagit upp ämnet byar och gårdar i Madesjö för att ge ett bidrag till bebyggelsens historia i socknen. Källmaterialet är ganska rikt från 1500-talet och framåt. Då ger Gustav Vasas ekonomiska politik upphov till fogderäkenskaper, tiondelängder, jordeböcker, mantalslängder etc, från vilka källor man kan följa bebyggelse- och befolkningsutvecklingen fram till nutiden. Värre är det beträffande det medeltida källmaterialet. Madesjö var glest bebyggt, där fanns inga frälsegods, som kunde säljas eller bytas bort. Därmed bortföll möjligheten av att det fanns köpe- och bytesbrev, vilket annars är det viktigaste medeltida urkundsmaterialet. Men det finns ett undantag, som nyligen kommit i dagen: ett dokument om Agebo. Denna by blir därmed den första i Madesjö som förekommer i en historisk urkund.

 

Vi befinner oss vid år 1337. Magnus Eriksson har nyss blivit myndig och övertagit regeringen. Den förnäma fru Birgitta Birgersdotter, som ännu icke blivit den heliga Birgitta, är borta från sin gård Ulvåsa och tjänstgör som hovmästarinna vid den unge konungens hov. Biskop i Linköping är Karl Båt. Han har just detta år råkat i en tillfällig penningknipa. Genom ett pergamentsbrev av d. 11 november detta år pantsätter han en stor del av biskopsbordet, dvs biskopsstolens fasta egendom, till sin släkting Håkan Karlsson (vapen: 7-uddig stjärna) på tre år för en årlig summa av 1400 mark, en väldig summa. I brevet uppräknas de pantsatta gårdarna och bland dem nämnes 2 gårdar i Agebo i Möre.

Brevet ger anledning till intressanta slutsatser. Först och främst faller det i ögonen att Madesjö ej nämnes. Det står Agebo i Möre, inte Agebo i Madesjö. Förklaringen är den, att Madesjö ej existerade som socken vid denna tid. Tydligen fanns de fyra bygder, som senare kallades fjärdingar, i Madesjö socken, men de hade vid denna tid ännu ej bildat någon kyrklig enhet, en socken.

Vidare förefaller det högst märkligt, att den avlägsna biskopsstolen i Linköping skulle ha förvärvat gårdar uppe i skogsbygden i Madesjö. Det får emellertid sin förklaring i andra kända fakta. Redan 150 år tidigare, omkring 1180, under konung Knut Erikssons tid, hade Linköpingsbiskopen gårdar i Möre. De hade sannolikt förvärvats vid mitten av 1100-talet, då biskopen utsträckte Linköpingsstiftets område till att omfatta allt land ner till Brömsebro. De förvärvade gårdarna tjänade som stödjepunkter för biskopens maktanspråk här nere och som hinder för eventuella anspråk från ärkebiskoparna i Lund, som ju lagt under sig Blekinge.

Om Agebogårdarna redan under 1100-talet kommit i Linköpingsbiskopens ägo undandrar sig vår kunskap. Slutändelsen -boda tyder på, att bebyggelsen tillhör den tidiga medeltiden, då bodar av något slag anlagts vid sjöarna. Kanske var det fiske-bodar, kanske fäbodar. Förleden betecknar en sank äng, om ofta står under vatten. Kanske förvärvade Linköpingsbiskopen Agebogårdarna under 1200-talet som en utpost mot det angränsande lilla Växiöstiftet, som kommit till omkring år 1170.

Vi får således räkna med att två bönder i Agebo betalat årlig avrad eller arrende till biskopens fogde. I gengäld var dessa bönder befriade från de skatter till Kronan, som vilade på jorden. Kyrkans egendom var sedan år 1280 befriad från skatt, den åtnjöt frälse. Men säkert fanns redan nu fler bönder i Agebo. De var i så fall kronobönder, dvs arrendatorer av kronojord. Mycket talar för, att det redan nu fanns två krono-hemman jämte de två biskopshemmanen. I så fall svarar de två kronohemmanen mot Mellan-Agebo och södra Agebo, medan biskopshemmanen svarar mot västra Agebo och Stora Agebo. Dessa förhållanden kvarstod under hela medeltiden.

En närmare bestämning av vilka gårdar i Möre, som tillhörde Linköpingsbiskopen möjliggöres av ett annat medeltida dokument. Omkring år 1515 lät den bekante biskopen Hans Brask göra upp en förteckning över biskopsbordets tillgångar. Denna förteckning byggde på äldre dokument, testamenten, gåvobrev, bytesbrev etc. Enligt denna förteckning ägde biskopsbordet 16 gårdar i Ljungby, 8 i Ölvingstorp, 1 i Rinkaby, 3 i Binga, 1 i Husaby i Hossmo, 1 i Ingelstorp, 5 i Ryssby och icke mindre än 24 gårdar i ”Cumblamada bygd och Madesjö”. Kumlamad var det gamla namnet på det nutida S:t Sigfrid. Där tillhörde bl.a. Brorsryd, Källebäck och Kyrkeryd biskopsbordet. Formuleringen ”Kumlamada bygd och Madesjö” antyder att åtminstone söderbygden i det blivande Madesjö varit ett slags utmark till Kumlamad och haft sin kyrkliga medelpunkt i det åt S:t Olof helgade medeltida kapellet i Kumlamad. Ännu så sent som år 1542 heter det i ett register över biskopsbordet: ”Ljungby socken: Kumblamadha bygd: Ageboda.” Agebo räknades ännu som en del av Kumlamad, fast denna efter 1515 förenats med Ljungby. Vilka sammanhang som ligger bakom den stora anhopningen av biskopsgods i Kumlamad, undandrager sig vår kunskap. Gissningsvis kan man tänka sig denna anhopning som ett skydd mot det närgränsande Växiöstiftets eventuella anspråk.

Så kom reformationen, som i början var en helt och hållet ekonomisk fråga. Enligt den bekanta Västerås’ recess 1527 skulle ”kyrkans överflödiga egendom” indragas till Kronan. Under de följande åren genomfördes detta beslut: de gårdar, som tillhört biskopsborden i de olika stiften, överfördes i statens ägo. Så blev även fallet med de två hemmanen i Agebo. Men de redovisades i fogderäkenskaperna som ”biskops-hemman”. I de äldsta fogderäkenskaperna, som är från 1533, upptages fyra bönder i ”Angbodum”. Dessa fyra första till namnen kända Agebobor hette Peder, som i skatt skulle betala 2 mark penningar, Erik Månsson, Erik Andersson och Olof Dubbra, som det ålåg att betala 1,5 mark penningar. Det var de två sistnämnda, som brukade de forna biskopshemmanen.

Brukarna på Kronans hemman växlade ofta. De var ju endast arrendatorer och om de ej förmådde betala den på hemmanet vilande skatten eller snarare avraden, måste de lämna hemmanet. Från 1539 skärptes konungens ekonomiska politik: skatterna ökades och samtidigt försvårades den traditionella oxexporten till hamnarna i Blekinge. Följden blev missnöje och detta var en av huvudanledningarna till Dackefejden, som ju började i juni 1542 med att Dacke slog ihjäl fogden i Voxtorp. Uppgifterna om anhängare till Dacke från Madesjö är sparsamma men det är inget tvivel om att de flesta sympatiserade med honom. Vi vet att år 1544 ”Sven i Auebodum” måste böta 1 stut till Kronan ”för han slog en knecht ihiäl”. Denne bonde hette Sven Nilsson. Enligt 1545 års räkenskaper bötade Nils Dubbra i Agebo en oxe, ”för han rövade på Öland”, dvs han hade deltagit i Dackes tåg till Öland vid nyårs-tiden 1543. Ännu en Agebobonde ”Gudmund Nilsson i Affuabodum” dömdes till att böta en oxe, utan att den direkta anledningen anges, men han var säkert också han en Dackeanhängare.

Vid denna tid, dvs på 1540-talet, bestod Agebo fortfarande av 4 hemman, två ur-sprungliga kronohemman och två f.d. biskopshemman. Om de två sistnämnda upplyser det ovan omtalade registret: ”Ageboda: en gård: åkerjord 1 spannland, engsbol 9 lass. Ibidem: en gård: åkerjord 6 spannland, engsbol 6 lass. Spannland anger en åkerareal, för vilken utsädet var en spann, dvs 78 liter. Några år efter det att dyningarna efter Dackefejden lagt sig, år 1551, fanns det 5 gårdar i Agebo: tre kronohemman och de två biskopshemmanen, vilka nu kallas konungens landbohemman, dvs de ingick i Gustav Vasas ”arv och eget”, hans privata godskomplex. Här har vi ett exempel på den nyodlingsverksamhet som i så stor utsträckning präglade Gustav Vasas regeringstid. Dessa nybyggare gynnades genom flera års skattebefrielse och sedan en låg skatt. Nybyggaren i Agebo hette Sven Håkansson. Han betalade endast 2 fyrkar i skatt. Som jämförelse kan nämnas, att de övriga brukarna i Agebo betalade 5 fyrkar, 1 skäppa korn, 2 lispund (ungefär15 kg) smör, en packe näver varje år och dessutom var skyldiga att prestera 3 dagsverken åt Kronan.

Nyodlingsförsöket uppgavs efter några år. År 1561 fanns åter endast 4 hemman i Agebo. Det skulle dröja ungefär 70 år, innan ett nytt försök gjordes.

Gustav Vasa hade under fejden fått stor respekt för Möreböndernas krigsduglighet och användbarhet som soldater i motsats till de odugliga värvade tyska legoknektarna. Han började efter fejden bygga upp en nationell krigsmakt. Till denna värvade han bönder, som fick sig tilldelade kronohemman att bruka och var befriade från skatt, när de var i tjänst. I en förteckning från 1553 förekommer 3 bönder från Agebo som knektar. I Hermods i Ebbehult knektrote fanns Jon Skilpa i Ageboda,  som tilldelades 2 alnar grönt ”brabantz”, ett slags kläde. I en annan rote förekommer Sven Håkansson och Måns Skilpa i Ageboda.

Från 1560-talet förekommer uppgifter om skördens storlek. Från denna tid finns s.k. tiondelängder, vari Kronans andel av sädestionden från varje hemman är angiven. Av hela skörden avsattes 10 %, varav prästen skulle ha 1/3 och Kronan 2/3, den s.k. kronotionden. Kronotionden av råg utgjorde 1565 14,25 skäppor i Agebo, varav följer att hela tionden utgjorde omkring 21,4 skäppor och hela rågskörden i Agebo således 214 skäppor. Skäppan var vid denna tid ett mått som endast användes i Väster-götland, Småland och på Öland och även där hade varierande storlek. Medan Ölandsskäppan innehöll cirka 18 liter, innehöll Kalmarskäppan omkring 20 liter. Det gick 6 skäppor på tunnan. Rågskörden i Agebo 1565 var därför 35,6 tunnor. Korn-skörden uppgick till cirka 26 tunnor. Råg och korn var de enda sädesslag som förekom. Varken vete eller havre odlades vid denna tid i Madesjö.

Under större delen av 1560-talet rasade d.s.k nordiska sjuårskriget. Madesjö låg för avsides från krigsskådeplatsen för att direkt drabbas av de fruktansvärda härjningar, som kustsocknarna i Möre råkade ut för 1565, men de sekundära verkningarna var nog så betydande. Ett krono- och ett biskopshemman i Agebo är 1571 upptagna på listan över ödeshemman, dvs de förmådde ej prestera skatten.

Samma år, 1571, skedde den första deklarationen och taxeringen i Sveriges historia, den första s.k. Älvsborgs lösen. Denna skatt uttogs med 10 % av allt lösöre i ”guld, silver, penningar, koppar, tenn och boskap”. De fyra bönderna i Agebo deklarerade följande tillgångar:

Nils i Ageboda: ½ lispund koppar (ungefär 3½ kg), 2 oxar, 2 kor, 2 tvååriga ungnöt, 3 får, 2 svin och en häst, Härför fick han betala 9 mark i skatt.

Håkan Jonsson ägde 35 mark i penningar, 5 marker koppar (omkring2 kg), 1 oxe, 2 kor, 2 treåriga och 3 ettåriga ungnöt, 2 svin och 1 häst. Hans skatt blev 9 mark 2 öre.

De två brukarna av biskopshemmanen är upptagna för sig.

Per Jonsson ägde ett lispund (cirka7 kg) koppar, 2 oxar, 4 kor, 4 treåriga och 2 tvååriga ungnöt, 5 får, 3 svin och en häst. Skatten blev 11 mark 6 öre.

Erik Thorsson slutligen ägde 2 oxar, 3 kor, 3 treårsungnöt, 2 svin och en häst. Hans skatt blev 8 mark 6 öre.

Av allt att döma var bönderna i Agebo ganska välbärgade efter den tidens mått.

Av fogdarnas räkenskaper känner man alla de bönder som i fortsättningen brukade hemmanen i Agebo. De växlade ofta och utrymmet tillåter ej att de räknas upp här. Något nytt hemman tillkom ej förrän på 1620-talet, utan Agebo bestod hela tiden till dess av fyra gårdar. År 1601 uttogs en extra skatt på innehavet av djur och utsäde. De fyra bönderna i Agebo redovisade följande tillgångar, vilka kan jämföras med ovan anförda siffror från 1571.

Håkan Svensson: 1 häst, 1 par oxar, 3 kor, 4 tunnor utsäde.

Mons hade ett sto, 1 par oxar, 3 kor och 4 tunnor utsäde.

Anders hade 1 häst, 1 sto, 1 par oxar, 4 kor, 4 tunnor utsäde.

Håkan Hindricksson hade 1 häst, 1 sto, 1 par oxar, 4 kor och 4 tunnor utsäde.

Som synes hade Agebobönderna det knappast bättre 1601 än trettio år tidigare.

I själva verket hade de det sämre! En stor inflation rådde under början av 1600-talet.

Kalmarkriget medförde för Agebo samma följder som vanligen följde efter krig: oförmåga att leverera skatt. Återhämtningen dröjde flera årtionden. En framstående bonde i Agebo under dessa årtionden var Håkan Hindrickssons son Per Håkansson. Han var några år knekt i Sven Håkanssons fänika och övertog faderns gård omkring 1621. Han blev nämndeman 1634 och kvarstod som sådan till början av 1650-talet. Han avgick ur nämnden sedan han vägrat taga ställning i en tvist mellan grannarna Erik Trulsson och Josef Gudmundsson vid hösttinget 1650. Han var även medlem av sexmannanämnden i Madesjö. En son, Lars Persson, var kyrkvärd i Madesjö mellan åren 1666 och 1672. Per Håkansson bodde på den gård, som nu började kallas Stora Agebo, n:r 4.

Från 1620-talet börjar nyodlingsverksamheten. År 1630 fanns det 6 bönder i Agebo men 1641 endast 5. Man får dock antaga, att det i verkligheten fanns 6, fast en icke medtagits i mantalslängden. Från 1640-talet börjar även benämningarna Mellan-Agebo, Södra Agebo, Västra Agebo och Stora Agebo förekomma.

Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet sker viktiga förändringar med den svenska jorden. År 1701 fick kronobönderna rätt att inlösa sina hemman. De blev i fortsättningen kronoskattebönder och verkligen ägare till sina hemman. Redan 1706 friköptes en gård i Mellan-Agebo för 20 dlr smt. Bönderna kunde härefter sälja sina hemman till vem de ville. Man kan faktiskt i domböckerna spåra en tendens härtill i Agebo. Flera gårdar bytte ägare under de följande årtiondena av 1700-talet.

I regel stannade dock gårdarna inom familjerna, men på grund av den nu begynnande folkökningen delades de mellan sönerna. Denna s.k. hemmansklyvning skulle fortsätta ända tills emigrationen satte in omkring 1870. Redan 1717 märktes den begynnande hemmansklyvningen. I Agebo fanns då åtta bönder mantalsskrivna på de fyra hemmanen. År 1748, eller omkring trettio år senare hade antalet ökats till 16 bönder. Därjämte fanns det åtta båtsmän och flera inhyses. Men denna utveckling hade endast börjat! Vi går fram hundra år och studerar förhållandena i Agebo på 1860-talet. Då var antalet hemmansägare enligt mantalslängden 38, varav i Västra Agebo 18, Södra Agebo 5, Mellan-Agebo 6 och Stora Agebo 9. Dessa hemman var små. I Mellan-Agebo fanns två hemman på 3/128 mtl, två på 3/64 mtl, ett på 3/32 mtl och ett på 1/16 mtl. De övriga gårdarna var av samma storleksordning. Antalet männniskor i Agebo på 1860-talet var nära 300 personer! Det vimlade av människor!

Emigrationen blev räddningen under den hotande överbefolkningen. Under perioden 1868-1914 utvandrade 104 personer från Agebo. De flesta for till USA. Det i särklass största antalet emigranter kom från Stora Agebo, nämligen 57, eller lika många som från hela det övriga Agebo tillsammans.

En annan betydande händelse var det stora utdikningsföretaget omkring Hagbyåns sjösystem. Tanken dök upp under 1880-talet och ledde till att efter skedd syn ett förslag upprättades 1886, som i början av 1887 tillstyrktes av Madesjö kommunalstämma. Förslaget ändrades senare genom häradsrättens utslag och den för ändamålet bildade föreningen ersattes 1891 med en ny. Den viktigaste ändringen gällde djupet av den avloppskanal, som från Toresbo skulle gå genom Hökasjön, Agebosjön och Krokstorpssjön. Kanalens djup minskades, varigenom kostnaden kunde nedbringas till omkring 40000 kr. Först 1898 kunde företaget verkställas, och sammanträde hölls d. 23 nov. i Agebo skolhus med delägarna i den av företaget berörda marken. Från Agebo deltog 226 intressenter.

Av minst lika stor betydelse var genomförandet av laga skifte. Förordningen härom utkom 1827, och laga skifte genomfördes under årtiondena kring 1800-talets mitt. Betydelsen för jordbruket av denna reform kan ej överskattas. Härigenom möjlig-gjordes den stora förbättringen av jordbruket, som karakteriserade det utgående 1800-talet och avsevärt ökade jordens avkastning.

Trots att Agebo var en av de största byarna i Madesjö har dess bidrag till socknens styrelse varit anmärkningsvärt begränsat. Orsaken torde framför allt ha varit av- ståndet. Agebo låg ganska långt från socknens centrum vid kyrkan. Några Agebobor förekommer dock i urkunderna. Per Ingesson i St. Agebo blev medlem av sexmanna-nämnden år 1737 och efterträddes 1742 av Per Nilsson i Västra Agebo i samma gård. Nils Svensson i St. Agebo innehade samma befattning åren 1758-1766 och Peter Nilsson under åren fram till 1792. Jonas Danielsson i Södra Agebo var sexman mellan 1796 och 1800. Han efterträddes av Sven Andersson i Västra Agebo, som stannade till 1804, då Peter Petersson i St. Agebo trädde till. Det var vid denna tid ej längre så attraktivt att vara sexman, då dessas huvuduppgift alltmera blivit att fungera som fattigvårdsnämnd. Därför stannade en sexman sällan längre än de obligatoriska fyra åren på sin post. Omkring år 1812 representerade Jonas Pettersson i Agebo Madesjö församling i häradsrätten i Vassmolösa: han var alltså nämndeman för södra sockendelen. Vid samma tid bodde i Södra Agebo kommissarien, orgelbyggaren m.m.  J.G. Åberg, som blev känd genom sin medverkan vid återskaffandet av det kyrksilver, som natten mellan d. 29 och d. 30 oktober 1818 stulits från Madesjö kyrka. Sockenstämman i Madesjö d. 14 okt. beslöt visa Åberg sin erkänsla för hans insats att återvinna silvret. Åberg uttalade emellertid öppet inför häradsrätten att han ej ville mottaga någon belöning av ”Madesjö församlings otacksamma invånare”! Han var tydligen ”stött i kanten”! Åberg hade då flyttat från Agebo. Han var en betydande person vid häradsrätten och förekommer ofta i domstolsprotokollen.

Vi har sökt följa en bys historia från 1300-talet till 1800-talet, en tidsperiod av ett halvt årtusende. På samma sätt kan man följa andra byar och gårdar genom århundradena. Kunskapen om hembygdens historia bidrager till att befästa kärleken till hembygden, en känsla som aldrig kan bli för stark. Den bär vittne om att vi trots allt ändå är ett kulturfolk.

Sidebar